It's Vegan Baby, Vegan

Så var det jul igen. Och i enlighet med familjetraditionen samlas vi på Norrbacka. Med en viktig skillnad, detta år firar vi en vegansk jul. Det var ett av kraven som jag ställde förra året när vi började fundera på att hyra huset. Så nu är kylskåpet fyllt med havremjölk och sojayoughurt, med tofu och grönsaker. Har hittat en mängd recept på internet på jul-mat, till exempel via Peppens blogg och vidare till Djurens rätt och Veganvrak.

Det är förresten lustigt med de stigar man väljer på internet. Ofta kommer jag på mig själv med att gå långa omvägar till olika hemsidor bara för att det var det sätt på vilket jag först hittade till just den sidan. Som med Djurens rätts julrecept. Jag skulle ju enkelt kunna googla det och med färre knapptryckningar och mindre scrollande hamna precis på samma ställe. Men nej. Jag googlar "norrbacka gård", scollar ner till länken till Peppen-bloggen, scrollar ner till inlägget om julmat och så vidare till Djurens rätt.

Hoho Merry Christmas!

Ohållbar utveckling v/s hållbar avstanning

Om vi slutar nu. Precis nu. Alla människor jorden runt, lägg ner era verktyg, stanna alla maskiner. Vi har redan producerat ryggsäckar och jeans så att vi klarar oss åtminstone 10 år. Förmodligen längre. Samma sak med järn och koppar, med bilar och flygplan. Det mesta vi behöver det kommande decenniet har vi redan tillverkat. Vi behöver inte ens göra avkall på vår bekvämlighet. Det enda vi behöver göra avkall på är känslan av att ha det senaste, det nyaste.
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.

Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.

"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.

"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).

Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.



(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)

Oblomoveri

Världen skulle vara mycket mindre förorenad ifall människorna bara var lite latare.

(Jag har ett helt tankeresonemang bakom detta uttalande men jag orkar inte bemöda mig om att skriva ner det så ni får helt enkelt tro på mitt ord eller låta bli.)

dags för froosh & sour supreme

ännu en dag med
iskallt regn jämngrå himmel
solen syns inte

Oskars äppelkaka

Egentligen är det väl mer saffransbröd-tider än äppelkake-tider för tillfället. Men vi vill ändå dela med oss av ett recept på vegansk äppelkaka som har fungerat riktigt bra. 

4 dl vetemjöl

1 dl socker

2 tsk bakpulver

1 msk No egg eller potatismjöl

Ca 1 tsk kanel

Ca 1/2 tsk kardemumma

1 och 1/2 dl neutral matolja

Ca 3 dl vatten eller sojamjölk

2 msk sojamjöl om du gör den på vatten 

2 äpplen

Rör ihop alla de torra ingredienserna. Tillsätt oljan och vattnet/sojamjölken, vispa ihop till en trögflytande smet. Låt den vila i kylskåp i ca 20 minuter. "Smöra" en form och ha i ströbröd. Häll smeten i formen och tryck ner äppelklyftorna. Grädda i mitten, 175°C i ca 30-45 minuter, beroende på tjocklek. 

Tiden då det blir mörkt så fort

Jag hade så svårt att hitta någon skönhet i det här. Jag försökte verkligen. Jag gick längs ett av de kalhyggen som finns i närheten av Norrbacka gård. Två stora korpar var mitt enda sällskap, de verkade trivas. Jag försökte, men jag fann ingen skönhet. 

Men så slog vädret om igen, det blev lite kallare och ett blått skimmer la sig över havsstranden. Det var vackert. Vi skyndade oss att titta, för solen skulle börja gå ner om någon timme. Klockan var ett, det var lördag. 

På stranden hade det bildats ett Grand Canyon i miniatyr. Oskar var mycket förtjust i det. 

Så slog vädret om igen för hundrade gången, och det ösregnade i en dag. Dagen efter var det fem minusgrader och is hade bildats på alla vattenpölar. Vi gick längs skogsvägen och det var roligt, för vi fick hoppa på alla ispölar själva. I Stockholm är de redan sönderhoppade av barn, så de vuxna hinner (och vågar nog) inte hoppa. Fast jag tror de skulle vilja. 

Och så blev det första advent. Mycket dofter, stämning och en del svårigheter med att sätta upp en ljusslinga som är som en loop. Men det gick, och nu lyser en adventsgran upp den svinmörka och snorhala vägen här utanför. Jag tror folket i bilarna tycker det är fint. 

Från Sids fotoalbum

Här var det fortfarande vinter. Det ser lite ut som att vi befinner oss vid Antarktis. Men det är vid Norrmjöle havsbad, vårt favvo-hak. Hit åker vi i ur och skur. När det är soligt kan man stöta på andra människor, som till exempel dyker upp bakom en stor sten med kaffetermos i högsta hugg. Det finns mycket friluftsfolk här i bygden. De har ordentliga kläder. Vi klär oss mer i lager på lager. Men vi har nästan alltid med oss te i termos, och kanske digestivekex.

In i vintern

Jag älskade november fram tills regnet kom. Vid ån i byn utanför Bruksstaden hade alla färger smält ihop till en enda grönbrun vacker nyans. Jag gick där varje dag och tittade på rönnbären som lyste upp med sin rödhet. Efter att jag klarat körkortet återvände jag till huset i skogen. Allt kändes annorlunda. Det var snöigt, mörkt och kallt. Jag hade missat den fuktiga novemberkänslan här uppe och hamnat mitt i vintern. 

Vännen S var redan här, på besök ända från Skåne. Vi åkte till havet där stålgrå vågor kastade sig mot stranden, tog skydd i en slags raststuga och gjorde upp eld. Satt där och drack vårt te och kaffe. Det kändes fint. Välkommen vintern tänkte jag. 

Men så kom regnet. Plötsligt var hösten tillbaka, inte alls lika förtjusande denna gång. Men jag mindes, det är ju så här det är varje år, man slungas mellan ytterligheter. Tills det kommer ett par veckor i januari eller februari då det ligger mycket snö på marken och det känns som vinter. Sen är det snö och regn om vartannat tills våren kommer. Hur kunde jag glömma det. 

3 mysterier

Det går snabbt att ställa om sig ifrån storstadens konstanta trafikbrus till landsbygdens sporadiska. Och ungefär lika snabbt att börja reagera när man hör att en bil saktar in i närheten av huset. Det är oftast någon som ska köra skogsvägen till grannbyn, men ibland är det något annat på gång.

Mysterium 1:

Jag var utomhus, nere på ängen och bar undan nedklippt sly när jag hörde hur en bil saktade in uppe vid huset. Jag släppte vad jag hade för händerna och började gå upp mot vägen och hör hur det smäller i brevlådelocket. "Aha, det måste vara brevbäraren..." tänkte jag, och mycket riktigt såg jag den klargula postbilen som den körde iväg. Men när jag kom till brevlådan så var den tom.

Detta händer ju ganska ofta så jag stängde locket och började gå tillbaka mot huset. Men med en naggande känsla av att någonting inte stämde. Så kom jag på det, brevbäraren hade ju stannat och jag var helt säker på att jag hört hur det small i locket till brevlådan.

Jag måste inte tittat tillräckligt noga. Men när jag gick tillbaka fann jag att även denna gång var den tom.

Mysterium 2:

Varannan måndag är det sophämtning. Det är det här med "varannan" som ställer till problem. Hälften av gångerna glömmer jag av att dra fram sopkärlet till vägkanten. Vi tillverkar inte så mycket sopor, en påse i veckan på sin höjd, så det brukar inte vara något problem ifall vi missar någon hämtning. Men förra gången hörde jag hur en bil saktade in och stannade, så jag gick fram till köksfönstret och insåg med ens att det var måndag och att jag glömt att dra fram soptunnan. Nu gick sophämtaren över vägen och ända ner till soptunnan. Han började rulla iväg den, men stannade tvärt, förmodligen trodde han att den var helt tom eftersom han öppnade locket. Sträckte sig ner efter den ensamma soppåsen och ställde den på marken bredvid sig. Ungefär här kom jag på att det skulle se väldigt konstigt ut ifall jag stod i fönstret och tittade på medan han fick arbeta extra för att jag glömt att det var denna måndag som var "varannan". Så jag gick in i hallen och väntade där tills jag hörde hur sopbilen startade och körde iväg. Det kan inte tagit mer än en halv minut. När jag gick fram till köksfönstret igen såg jag hur soptunnan låg slängd vid sidan om där den brukar stå.

Om jag bara tjuvkikat fram ifrån hallen så hade jag vetat ifall han försökt ställa tillbaka soptunnan och att den vält efter han gått därifrån, eller om han vart så irriterad att han helt sonika välte den med flit. Kanske är vi ovänner nu.
Mysterium 3:

Där brukar väl inte jag parkera?

I förrgår när jag vaknade framåt tio-tiden och kom ner i köket såg jag en vit bil stå parkerad framför farstubron. "Inte ställde jag väl bilen där?", tänkte jag och lutade mig fram för att helt riktigt konstatera att jag ställt bilen där jag alltid ställer den och att denna nya vita bil helt sonika är en annan bil. Jag hade inte hört när den kom, och det satt ingen i den. Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Helt folktomt. Jag ropade "Hallå!" några gånger, men inget svar.

Skrev ner registreringsnumret och sms:ade min far för att be om det telefonnummer han brukar sms:a till för att få reda på vem som äger en viss bil. Det visade sig att det var en i byn som bor några hundra meter bort och som har indraget körkort på grund av hög ålder. Och mycket riktigt, någon timme senare hör jag hur bilen startar och hinner precis fram till fönstret för att se en skymt av honom när han kör iväg.

- Oskar

Flugor i maten är sällskap de med

Små blomflugor styr vingligt mellan lamporna i köket, Britas rum och vardagsrummet. Igår hade en stor fluga vaknat ur sin vinterdvala och studsade irriterat mot lysrörsarmaturen. Det såg ut ungefär som om den hoppade trampolin. Fast upp och ner.

På spisen gräddas stekpannescones. En anrättning som Bob uppfann medan vi bodde i Egiden. Det hela går ut på att man blandar ihop mjöl, bakpulver, salt och vatten direkt i en stekpanna. Och så lägger man på lock och väntar på att det ska bli färdigt. Den lates guide till matlagning.

Vinterns första snö har kommit. Ligger som ett blöttungt klibbigt flytande marshmallows över markerna. Eftersom jag har lite feber efter influensa-vaccineringen känns snöskottning inte som någon bra ide. Men idag startade jag i varje fall bilen och körde fram och tillbaka några gånger längst uppfarten. Den lates guide till snöskottning.

- Oskar

En längtan som växer

Fika ur "Mors kopp" på fina Berglunds bageri.

Det var länge sen jag skrev på bloggen. Kanske har det gått en månad. Jag inser att det är svårt att hitta Norrbacka-inspiration när jag inte är på Norrbacka. Jag har inte varit där på flera veckor. Min längtan växer för var dag; efter den klara och kyliga luften, havet, sjön, att sitta i köket och fika, mitt rum med plats för skapande. Inte för att det går någon nöd på mig där jag är och har varit den senaste tiden, tvärtom har jag både vistats i vackra miljöer och höstmyst med alla möjliga fina personer. Jag har också kört bil och kört bil och kört bil. Ännu är jag inte riktigt i mål - men snart. Det är nog bara det att Norrbacka börjar kännas som hemma. Därför vill jag komma tillbaka snart.

Som tur är kom Oskar ner till mina sydligare breddgrader, i en hel vecka eftersom skolorna i Umeå hade höstlov. En solig dag åkte vi runt Storsjön (i Gästrikland) och stannade bland annat på det fantastiska bageriet och kaféet Berglunds i Kungsgården. Om du har vägarna förbi, stanna till och njut av deras bröd, bakat av mjöl från egen kvarn, malet av ekologisk säd från egen odling. Det är en upplevelse. Läs gärna mer på Vegofamiljens blogg.



En helg i Storstaden har jag också hunnit med, där jag bland annat träffade mina syskonbarn. Jag förstår inte hur folk bär sig åt för att fånga ettåringar på bild? Resultatet av mitt försök ser ni ovan. Kanske är min mobilkamera lite seg. Eller så är jag bara ovan. Eller så är denna ettåring extremt rörlig. Vad vet jag, svårt var det i alla fall.

Jag tänker ibland på Bob Black

Andra dagen med arbete.
Jag hade igår planerat att citera Bob Black idag.
Men faktum är att lärarvikarierandet, när det utövas så sällan som jag så ofta gör, snarare gränsar till den kreativa samarbetande lek som Black förordar. Det är helt enkelt hur roligt som helst. Slitsamt, visst, och det är skönt att sova lite när man kommer hem, men roligt.

Jag tänker citera Bob Black ändå. För att det är så uppfriskande läsning, och för att det är en text som ger en ett nytt perspektiv på vår samhälles själva grundkonstruktion. Och gudarna ska veta att vi lever i ett samhälle som behöver omstruktureras.

För miljöns skull, för alla levande varelsers skull och för vår skull.

Och har man inte hört det förut är det hög tid.
Och har man hört det förut är det hög tid för repetition.

So here we go.

"Ingen borde någonsin arbeta.
(---)
Detta innebär inte att vi skall sluta att göra saker. Det innebär däremot att skapa ett nytt levnadssätt som är grundat på lek; en lekfull revolution. Med "lek" menar jag också fest, kreativitet, sällskapsliv, samarbete och kanske också konst. Lek är långt mer än bara barnets lek, hur värdefull denna än är.

Det jag önskar är ett kollektivt äventyr av allmän glädje och fritt överdåd människor emellan."

Läs hela denna fantastiska och viktiga text här: http://www.skarv.se/ij/bbaa.html

all is work for the lazy people

Tvära kast. Rakt in i arbetet.
Åka buss med 20 stycken 12-åringar till badhuset och sen tillbaka igen.
Själv med 20 stycken som jag bara bristfälligt lyckats lära mig namnen på.
Två hette som jag. Det var enkelt.
18 hette inte som jag. Det var inte lika enkelt.
Två hette som varandra. En hette nästan samma sak som dom två som hette som varandra.
Dom flesta hade olika namn.
Alla utav dom hade både ögon och öron och näsor och munnar.
Och med håret blött och bara huvudet uppstickande ur vattnet såg dom alla väldigt likadana ut.
Dessutom skulle jag hålla reda på vem som simmat hur långt och hur bra.
En var allergisk mot klor och kunde inte fortsätta simma.
Några andra ville inte sluta simma när vi skulle åka tillbaka.
Dom var 20 när vi åkte och 20 när vi kom hem.
Uppdraget slutfört.

no work for the lazy people

Vaknade av väckarklockan 06:45.
Första dagen av att vara aktiverad hos kommunens vikariepool.
Nu är klockan 08:53 och sannolikheten att bli utringd är nära 0%.
En gång tror jag det hänt, att jag blivit utringd efter klockan 9.
En gång av 1000.
Det är 0,01% tror jag. Kanske har jag helt fel, det gör ingenting.
Jag är van att ha fel.

En liten fågel. Kanske en blåmes (?) hovrade nyss utanför fönstret, två gånger, och vände och vred på huvudet, som verkligen spanade in mig. Kanske försökte den säga något? Kanske var det samma fågel som väckte mig för några månader sen genom att knacka på fönstret till sovrummet.
Det är svårt att förstå vad djuren vill oss. Jag tänker mig att den kanske ville säga att: "hej hallå det är minusgrader nu, det är dags att fylla på mat i fågelmatsgrejen som hänger i trädet hela året men bara innehåller mat när det är minusgrader och det är det nu så se till att lägga i mat".

Jag läste nyligen att våra försök att ge djuren mänskliga egenskaper snarare lägger hinder för förståelsen arter emellan. Men jag vet inte om jag håller med. Visserligen inser jag ju att jag aldrig kan förstå hur en fågel eller en ko uppfattar världen. Men endel saker är ändå så självklara och allmängiltiga. Som: "hej kom inte och ta ifrån mig mina barn för då blir jag ledsen".
Någonting som mjölkbonden kanske borde tänka på.

Nu ska jag gå ut och hälla i ekologisk säd och solrosfrön i fågelfröautomaten.

Hoo!

Lista över avklarade vinter-förberedande åtgärder:

* Bytt till vinterfönster i källaren (= ett ytterfönster, isolering och ett svartmålat innerfönster)
* Tömt båten på vatten och vänt den upp och ner
* Lagt enris runt huset (verkar inte hjälpa så mycket mot mössen dock, jag har hittat spår efter utriven isolering)
* Tömt regnvattentunnan vid friggeboden
* Satt upp käppar för att underlätta snöplogningen

Lista över vinter-förberedande åtgärder som jag ännu inte gjort:

* Hämta sand ifrån sandtaget
* Sätta i nya lågenergilampor i utebelysningen
* Klippa klart gräsmattan
* Ta in torkvindan
* Ställa in alla utemöbler
* Plocka fram snöspadar och skoborstar
* Röja i garaget så att bilen får plats
* Byta till vinterdäck på bilen (tänker jag vänta med tills det blir lite kallare)

(Brita kom ihåg att ta med dig motorvärmarsladden!)

Undrar hur många saker det är jag glömt.

invasion

När man bor såhär avskilt lyssnar man intensivare. Framför allt när man är själv. Minsta lilla ljud granskas omedvetet för att utröna ifall det är någonting som kräver ens uppmärksamhet. Det kan vara allt ifrån att toaletten på nedanvåningen står och rinner så att vattenpumpen i källaren aldrig slutar brumma. Det kan vara en bil som saktar in precis vid huset. En gren som blåser ner och kanar utmed taket. Svaga ljud, som knappt är hörbara, men som ändå registreras.

Idag var det ett gnyende. Och kanske en kvart senare något som lät som avlägsna röster.

Det var som så ofta med dessa ljud, de kommer plötsligt och upphör sedan lika oväntat. Och lämnar en med en vag känsla av att man nog ändå inte hörde något. Jag måste hört fel.

Annat är det med synen. Den tvivlar man inte lika enkelt på. Visst såg jag en varg skymta förbi utanför fönstret?
Plötsligt kändes min sikt väldigt begränsad och jag önskade att alla väggar var genomskinliga. Jag halvsprang ifrån fönster till fönster och det tog säkert någon minut innan jag såg den igen. Men det var ingen varg. Det var en jakthund och jägarnas bilar stod utplacerade runt gården, bakom garaget, på skogsvägen in mot flygfältet. Och de patrullerade vägen med sina gevär hängandes ifrån axeln. Och jag övermannades av en intensiv sorg över att tillhöra en art som använder sitt väl utvecklade intellekt till att träna hundar och tillverka vapen för att döda djur. Istället för att använda sitt intellekt till att inse att vi inte behöver döda för att överleva.
Inte i Sverige. Inte längre.

För så långt har vi kommit. Att vi har ett val.

informativ haiku

Brita har bett mig
att hålla ställningen här.
Ställningen hållen!

- Oskar

Våra (o)hållbara liv

Hade tänkt föreviga en vacker hackspett. Men det ser mest ut som en dystopi över en förstörd värld.

Vår miljöbelastning, har den ökat eller minskat sen vi flyttade till Norrbacka? Tidigare bodde vi i varsin etta i Stockholm. Det är givetvis svårt att svara på, men jag kan åtminstone helt ovetenskapligt gissa. Jag tror att den har minskat. Här kommer en lista med "aktiviteter" som inneburit en ökad eller minskad miljöbelastning sedan flytten hit. Rätta mig om jag har fel, kom gärna med tips på annat vi kan göra... osv. 

Minskad:

• Jag konsumerar betydligt mindre. (Oskar har aldrig varit så värst mycket för att shoppa). Köper nästan aldrig kläder och saker, vilket jag gjorde titt som tätt i Storstaden. 
• Vi planerar våra matinköp och storhandlar. Åker aldrig till affären för att komplettera "något litet". Det är 13 km till närmaste affär, so...
• Vi köper nästan uteslutande bönor, mjöl, linser, gryn, matvete etc, bananer och kaffe från ekologiskt sortiment. Var noga med det innan, men är om möjligt mer noga nu. 
• Slänger aldrig mat. Använder ofta rester som bas i morgondagens lunch.
• Jag ägnar mig sällan åt alla dessa små impulsköp, som jag gjorde minst en gång om dagen innan. En take away coffe här, en liten påse nötter där, en flaska vatten här...
• Vi har egen brunn. Det innebär att vi inte slösar med vattnet. 
• Vi äter veganskt, med rotsaker, grönsaker och bönor som bas. Få produkter av halvfabrikat kommer in i vårt kök. Bär, frukt och potatis har vi fått från olika trädgårdar; vår, farmoderns, mosterns & morbor'ns ...

Ökad:

• Vi har en större boyta. Det går åt mer energi att värma upp den. Å andra sidan är ju städer enorma energislukare, bor man där så är man ju en del av det... Så jag vet inte om det stämmer.
• Vi åker bil betydligt oftare.

Vill förbättra:

• En miljövänligare bil. Fast inte en helt ny. Det går åt mängder av energi att tillverka nya bilar. Har hört att det tar 10 år innan en ny bil blir en miljövinst (Men det har vi inte hårda fakta på). 
• Ett energisnålare uppvärmningssystem till huset.
• Börja odla mer själva. Hellre det än att köpa ekologiska grönsaker, vilket vi inte alltid gör nu. Prisskillnaderna är ju ofta stora i affären, men jag vet det är en klen ursäkt. Men egen odling vore det optimala. 

Finns säkerligen massor att tänka på, det här vår början... 

Dags för ännu en kopp, eller?

Mm, eftermiddagste.

Det är nog svårt att leva helt utan kaffe, te, socker och annat uppiggande. Alla har så mycket att göra nu för tiden. Om vi inte får i oss våra uppiggande ämnen blir vi så trötta, kanske till och med nedstämda. Jag kan inte låta bli att fascineras av detta. Jag vet ju att det finns de som bara käkar raw food tex. De verkar må prima av det. 

Men om man inte vill sluta, om man tycker att det är gott och kul med en kopp kaffe eller te då och då? Då ska man väl fortsätta med det? Det tycker jag, men alla håller nog inte med. Jag tror att det viktiga är att lära sig känna efter i kroppen. Om du är supertrött men bälgar i dig kaffe för att hålla dig pigg, får ju kroppen inte den vila som den signalerar att den vill ha. Man stressar "systemet" och balansen mellan aktivitet och vila blir rubbad. 

Återhämtning och vila står inte direkt högt på den samhälleliga agendan. I topp finner vi däremot jobb, karriär, en aktiv fritid och ett välordnat hem. Vi ska vara högpresterande en majoritet av veckans sju dagar. Högpresterande, men ändå energifyllda och glada. Ibland känner vi oss produktiva och fulla av energi liksom för vår egen skull, för att vi har ett äkta, inre driv. Men handen på hjärtat: Så känns det väl inte under alla dessa produktiva dagar? Samhälls- och arbetsklimatet ger inte utrymme för det. Det är fullt förståeligt att vi då vänder oss till våra vänner kaffet och teet, som höjer dopaminet i hjärnan vilket medför att vi blir både piggare och gladare. Ett ”syntetiskt” välmående, men ändå. Om du vill ha ett effektivt alternativ till "ännu en kopp kaffe", gå till Yogadimensions som tipsar om en andningsteknik. Den fungerar bra!

Norrbacka förr, Norrbacka idag

Lilla R kom på besök med sin mamma E. Härligt att en vän lyckades ta sig hit (E:s föräldrar bor i Umeå, men hon bor i södra delen av landet). Härligt att dricka te och prata. Härligt att R kröp omkring och undersökte allt som fanns i markhöjd. Härligt, onödigt och nördigt vuxet att åka i två bilar - som ett biltåg - till Norrmjöle för att kolla efter hus som är till salu. Nej, vi spanade inte efter ett nytt hus till oss, utan ett möjligt ett till E och hennes lilla familj. Tanken var i alla fall härlig, tyckte vi.  

Gamla Norrbacka ovanifrån. Samma boningshus som idag, men ladan och uthuset finns inte längre. Skogen var glesare och det fanns åkrar som var i bruk. Idag vilar en lite övergiven känsla över den gamla åkermarken. Den kommer inte att arbetas på som förr i tiden, men kanske att jag och Oskar lyckas få fart på några potatisar nästa vår.

Det gäller att vara rätt klädd när man ska meka för första gången.

Hösten i skogen

Det är i slutet av september. Det är mörka kvällar, virvlande löv, en favoritrönn som nu skiftar i rött. Det är nybakad vegansk äppelkaka, kryddigt yogite och Belle and Sebastian på svajigt kasettband. Det är premiär för nattliv inne i Staden med mörkerkörning på slingriga Bussjövägen, utan gatlyktor. 

Det är lite regn, men ändå varmt. Det är galen independentfilm på datorn och det är vandring i naturreservatet Kont. Det är korpar som cirkulerar över Norrbacka gård och det är grannar som vinkar från trehjuliga mopeder. Det är snart oktober. 

Nu kör vi mot norr, darling

Roadtrip, rastplats Höga kusten-bron.

På kvällen när vi blundade såg vi bara vägpilarna från 1+2-vägen som förvarnade oss om att körbanan strax skulle minska från tvåfilig till enfilig. Hade vi någon bil i arslet som tänkte tränga sig förbi i sista sekunden? Skulle Oskar köra om den där lastbilen? Var det inte dags för kaffe och tepaus snart? Att köra 50 mil på två dagar med Oskars nytagna körkort blev en maffig upplevelse för oss båda. Framför allt för Oskar som ju körde, men även för mig som hjälpte till så gott jag kunde med att läsa skyltar och räkna antal bilar som körde om när vägen hade två filer - ofta hinner det bli en hel kö när man kör enligt hastighetsbegränsningarna, vilket vi gjorde. Vi lyssnade på nostalgibandet Queen och skrålade "I want to break free". Vi åt choklad och stannade vid natursköna rastplatser. 

När vi kom hem hamnade Oskar i ett tillstånd av kreativt flow - han hade ju fått avstå så mycket tid i sin studio under körkortsutbildningen. Nu har han dubbelskiva med 22 låtar på g, och försvinner in i sin studio så fort han har svalt frukostgröten. Jag hamnade istället i ett tillstånd av apati som varade i ungefär en dag. Det förblir oklart vad det berodde på. Men nu har vi i alla fall en bil, det var den vi körde upp de femtio milen från Sandviken, och den gör tillvaron på Norrbacka lite smidigare. Den står här utanför och varje gång jag tittar ut och får syn på den tänker jag "Vad sjutton är det där för bil?". Man har liksom hunnit vänja sig vid att inte ha en under de två och en halv månader som vi har bott på Norrbacka. Men vi "omvänjer" väl oss vid den, som med det mesta här på Norrbacka. Det är rätt fantastiskt vad anpassningsbar människan är.

Är din bil ful?

Mina föräldrars bil utanför Norrbacka. I vinter kommer vi att vara rätt tacksamma för att vi snart har en förvisso gammal, men ändå egen bil.

Jag frågade mamma varför jag aldrig satsade på att ta körkort när jag var i 18-årsåldern. Det hade varit så bekvämt att ha ett nu, då hade jag sluppit traggla med denna intensivutbildning. Hon svarade:

- Men det var ju helt omöjligt att få både dig och din syster att övningsköra! Ni var ju emot bilismen. Det fanns inte att chans att övertala er.

Ja just ja. Det var ju så det var. Vi var radikala fältbiologer som demonstrerade med plakat som det stod "Din bil är ful" på. Aldrig att vi skulle ta körkort.

Idag har syster min körkort och jag är på god väg att ta ett. Oskar tog sitt idag! Vi har flyttat till en plats där vi är beroende av en bil, men det betyder inte att jag numera är en förespråkare av bilismen som den ser ut. Hade det funnits kollektivtrafik hade jag utnyttjat den, och jag tänker fortsätta att cykla så mycket som jag orkar och kan. På körskolan får man lära sig eco-driving; hur man ska köra för att släppa ut så lite skadliga ämnen som möjligt. Men en bil kan ju aldrig bli miljövänlig för det! Även om den körs på biobränsle är den ju tillverkad av en massa material som inte går att återvinna. Jag hoppas att det kommer att finnas många alternativ i framtiden - bilpooler, elbilar, hybridbilar osv, men framför allt hoppas jag på en fungerande kollektivtrafik i hela landet. Jag skulle bli så glad om en liten buss ville köra förbi och plocka upp oss här i Bussjö. Det hörs ju på namnet att en sådan borde gå förbi här. Buss-jö.

Grön yoga, grönt medvetande

Det finns många olika anledningar till att börja träna yoga. Det är bland annat bra för kroppen, sinnet och själen. Ett aktivt yogautövande är dessutom ofta förbundet med ett "grönt medvetande".

The core values and practices of traditional Yoga coincide with the values promoted by the Deep Ecology movement. Both advocate reverence for all life forms. In case you were wondering, Green Yoga in the Sanskrit language in which most Yoga texts are written is harid-yoga which almost sounds like "heart Yoga". Green does indeed mean having a heart and being whole-hearted about acknowledging the fact that we are blood relations to all life wherever it may appear on our planet or in the universe as a whole.

Ur Green Yoga av Georg Feuerstein och Brenda Feuerstein

Hellre konst än dragläge

Umedalens skulpturpark.

Helgen blev en enda lång konstupplevelse, varvat med besök på stranden och en hel del bilkörning för Oskars del. Mina föräldrar, båda konstnärer, var här och de hade förslag på flera olika utställningar och installationer samt en skulpturpark som vi besökte. Om du är nyfiken på vilka, gå till Efficasy där du kan läsa/titta mer. Det kändes roligt att utforska konstlivet i Staden som vi bor nära. Att komma till havet var också fint, trots att stranden låg öde, parasollen lyste med sin frånvaro och den lilla serveringen hade bommat igen. Det är en helt annan känsla att vistas vid havet när det är höst, vinter, vår - särskilt på stränder som är populära besöksmål under sommaren. De känns extra öde och karga, tillika extra inspirerande.

Jag märker att jag ofta söker inspiration. Det är inte alltid jag vet till vad, men jag är nöjd när jag känner den. Sedan igår har jag lämnat Norrbacka i ett par veckor för att ägna mig åt den föga inspirerande körkortsutbildningen. Jag får väl återkomma när hjärnan slutar tänka på upp- och nedväxling, dragläge och så vidare.

Norrmjöle havsbad.

Skördetid och sköna platser

Tändsticksasken ser pytteliten ut i jämförelse.

Jag önskar jag kunde skriva att vi har odlat dessa fyra vackra squash. Men så långt har vi inte kommit - att börja odla ligger i framtiden. I år har vi fått färdiga plantor av Oskars moster som vi sedan stoppat ner i myllan. Även squashen fick vi av henne och nu gäller det att hacka, förvälla och frysa in. Det finns så mycket mark här som går att odla på. Men det är så mycket högt gräs och sly som behöver tas ned innan vi kan göra i ordning ett land. Tålamod, tålamod. Allt måste inte göras på en gång. Norrbacka är fint som det är, en riktig inspirationsplats.

Det här trädet gillar jag särskilt mycket. Det ligger rakt nedanför huset, nära Fågelsjön. Kanske gör vi i ordning en uteplats i närheten. Men som sagt: tålamod, tålamod.

Träden - det Stående Folket - uppfattades också som bröder och systrar. Träd ger oss alla syre att andas. Deras grenar är hem för de Bevingade, deras rötter skänker hem åt de mindre bland de Fyrbenta och alla kan söka skydd under deras grenar.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che'

Norrbacka och djuren del 2

De små liven gillar inte enris, sägs det.

Till mössen: Ni är jättesöta när ni springer omkring i skog och mark. Men när ni tar er in i Norrbacka är ni inte söta längre. Sorry. Vi måste försöka stoppa er för vi kan inte döda er när ni väl tagit er in. Att ni tar er in i väggarna och på vinden är nästan okej, men om ni hoppar ut ur köksskåpen när vi i godan ro ska göra något husligt, då lovar jag er att en obekväm stämning kommer att uppstå. Det vill ni väl inte? Än så länge verkar ni vara upptagna med annat, men ni har väl planer på att komma snart? Oss lurar ni inte.

Nu har vi klippt enris och lagt runt huset och stoppat igen hål mellan mur och brädor med stålull. Men jag känner på mig att ni kommer att försöka ta er in ändå. Listiga rackare.

Vad göra? Hypnotisera er? Klä in hela huset i stålnät? Någon som har ett vettigt tips??? Katt är uteslutet, Oskar är allergisk.

Vi har fullt upp med att vårda relationen med älgen, brons, smågrodorna och spindlarna. Men jag antar att det hela bygger på ett slags givande och tagande, tror ni mössen förväntar sig en present av något slag?

Norrbacka på insidan

Att inreda ett hem är en ständig kreativ process. Nu har vi kommit så långt att vi har några "hörnor" vi är så gott som nöjda med. Men de kommer säkert att omvandlas på sikt. Fram till dess är gillar vi den stämningsfulla miljö vi ändå lyckats skapa.

Vardagsrum med "50-tals-touch".

Här vill jag umgås, äta, arbeta, skåda ut över Fågelsjön.

Kreativ hörna.

Del av hallen.

Tro, hopp & kärlek

Bröllop ute på en skärgårdsö

Mina vänner S & J gifte sig när försommaren var som ljusast, varmast, vackrast. Nu har jag nyligen fått veta att ännu en vän ska gifta sig med sin käresta, nästa sommar. Jag blir gråtmild som tusan av alla dessa giftermål, och jag önskar er all lycka. Ute gulnar löven och virvlar sakta mot marken. Den ljusa, hoppingivande sommaren är snart förbi, men jag välkomnar hösten, gifter mig med den. Det är jag & hösten nu.

Störst, bäst & vackrast, eller?

I västerlandet betraktas människan allmänt som skapelsens krona. Nordamerikas indianer hade en annorlunda syn:

Enligt indianernas synsätt sjuder världen av liv. Varje del av skapelsen är ett uttryck för skaparen, och allting är levande på sitt eget sätt. Det är inte bara vi "tvåbenta" som har en ande, det har också djur och växter - liksom klippor, floder och regnbågar. Skaparen skapade människorna efter allting annat genom att sammansmälta element som fanns i andra livsformer. Det är därför som människorna är placerade längst ner på totempålen där de tjänar andra varelser. Till skillnad från mineraler, växter och djur, vilka instinktivt förstår sin natur, behöver vi "tvåbenta" lära oss att leva "balanserat" genom att studera de andra varelserna i omgivningen. För alla som följer "gammal sed" är naturen vår skola och alla varelser är lärare. Vi ingår i naturens värld och vi har hela naturen inom oss.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che 

Nyskapande gröt, åkerbär och vintage

Flärdfull shopping.

Sedan jag kommit tillbaka till Norrbacka efter besöket i Storstaden har jag haft en lugn, vacker känsla av förnöjsamhet. Precis här vill jag vara. Just nu är det här Platsen. Jag kom hit i torsdags morse efter att ha åkt nattåg, tagit hand om en utbytesstudent, åkt morgonbussen till Strömbäck och sedan promenerat 4 km genom skogen. Kl 9 satt jag vid köksbordet och gick igenom posten. Det kändes som en ovanligt lång morgon fram till dess.

På lördagen liftade vi in till Umeå för att kika in på Designmarknaden/loppisen på Hamnmagasinet. Kul att se Umeås omtalat kreativa klimat i verkligheten! Jag fyndade ett par skor innan vi gick vidare till Skatbo där jag fortsatte shoppa på temat flärd: Designörhängen med vintage-detalj. Jag gick runt och kände mig nöjd över att Umeå ger en sådan bra stadskänsla, så jag slipper jag längta efter Storstaden. 

Polentagröt med lyxiga tillbehör.

Däremot har vi inte orkat baka i helgen, trots att vi har en bakmaskin som gör den aktiviteten väldigt okomplicerad. I stället har vi experimenterat med olika grötfrukostar (jag är egentligen urdålig på att äta gröt. Fluffigt vitt bröd med tahin och skivad tomat och en kopp svart te är egentligen min favoritfrukost. Men nöden har ingen lag. Dessutom är det inte så nyttigt med vitt bröd säger dom). Den här polentagröten blev dock riktigt god:

Ca en halv dl Saltå kvarns polenta

Ca 4 och en halv dl vatten

3 msk sojamjöl

Lite salt

En knivsudd kardemumma

Koka upp och låt koka på låg värme i ca fem minuter, rör om ofta!

"Garnering": Skivad banan, hackade mandlar, kanel och svarta vinbär. Gröten blir väldigt lös så det behövs ingen sojamjölk. Mycket bra eftersom vi inte har någon sådan hemma.

Oskar rensar under djup koncentration.

På söndagen ägnade vi många timmar åt att plocka åkerbär, en norrländsk lyxvara direkt från naturen. De växer på gammal åkermark, vilket det finns en hel del av runt Norrbacka, och de är dyrare än guld har vi hört. Det är svårt att plocka de vackra bären, men att rensa dem är ännu svårare. Men det är värt mödan för det är verkligen otroligt gott. 

Bakad potatis, kan det bli enklare?

Lagat mat har vi däremot orkat göra, det måste man ju. Enligt mig är bakad potatis en underskattad maträtt. Särskilt när det är så enkelt, man behöver bara lägga in potatisarna som de är på ugnsgallret, ingen aluminiumfolie behövs. Det tar ca 50 min på ca 225 g, men varierar mellan olika potatissorter. Potatisstickan får avgöra när de är färdiga. Medan de ligger i ugnen kan man göra goda röror: Vi gjorde egen hoummus och egen pesto. Till detta lyxade vi med ekologiska oliver av märket Bellenature en provence (de är svinaktigt goda och finns att köpa i vissa hälsokostaffärer).

Smaskig raw food-paj

Vegansk raw food-paj 

Grundreceptet till den här goda raw food-pajen hittade jag på Allt om yoga. Jag ändrade det lite utifrån vad som fanns i skafferiet - denna variant är dessutom helt vegansk. 

Till botten:

1. Lägg nötter i blöt i några timmar. Jag använde cirka 100 g mandlar, men det går förstås även bra med någon annan sort.

2. Häll av blötläggningsvattnet och mixa nötterna tillsammans med cirka 10 torkade, ekologiska aprikoser och cirka en halv dl russin. Tillsätt eventuellt lite krossat linfrö eller dadlar istället för aprikoser. Blandningen ska bli som en klibbig smet, tillsätt lite vatten om den känns för torr.

3. Fyll en kakform med smeten, platta ut och ställ in i kylen.

Till fyllningen:

1. Hacka två äpplen och mixa småbitarna tillsammans med kanel och russin efter smak. 

3. Bred ut fyllningen över smeten och låt stå i kylen en stund. Garnera sedan med färsk frukt, bär, kokos, nötter eller basilikablad. Låt fantasin flöda! 

Både i grundreceptet och i denna variant är måtten ungefärliga. 

Antingen eller

Jag har lämnat Norrbacka några dagar för att fira en bror som fyller 25. Sen ska jag vidare ner till Staden, den stora, för att träffa mina vänner. Lika mycket som jag saknar skogen och tystaden när jag inte är på Norrbacka, saknar jag vännerna och familjen när jag är där.

Finns det inget mellanting? Det måste det ju göra, vi bor ju i landet Lagom. Nog måste det finnas platser som både har skog/tystnad och en bra stad med många människor inom ett rimligt avstånd. Norrbacka är en sådan plats, men ännu känner jag inte människorna som bor i den närliggande staden. Det bidrar till att min situation känns lite extrem, väldigt "antingen eller" .
Men man kanske inte måste hitta ett mellanting. Tiden får utvisa.

Ps. Ladda ner Oskar skiva (se inlägget nedan). Den är full av spröda, vackra ljud och fältinspelningar. Klart inspirerad av hans tid här på Norrbacka (han har bott här i två omgångar tidigare).

Release av Oskars album 1123581321345589

Oskar - 1123581321345589 

Oskar har släppt sitt album 1123581321345589 på nätskivbolaget Zymogen.net

Albumet finns att ladda ner gratis på http://www.zymogen.net/releases/zym023 

Så här skriver de om Oskars musik: "Oskar is a musician who lives in a house in the woods in the north Sweden. The EP "Sids apartment" on Rainmusic has been one of Zymogen's favourite album of 2008 and we luckily got in touch with him to plan the re-release of "1123581321345589". Previously released in 50 copies on a small american CD-r label."

Så här skriver Oskar om sin musik: "I'm interested in numbers, and I'm interested in failuers. Fibonacci tried to make a number sequence that would show how a population of rabbits grew.
Turns out his number sequence is worhless if you try to show how a rabbit population grows - BUT he unwillingly discovered something far more interesting. Turns out that the Fibonacci numbers appear everywhere in nature, in the proportion of our bodies, in the way that sunflowers organize there seeds, in the way branches grow on a tree and the way leafs grow on the branches, in the way eagles fly towards their preys - everywhere. The Fibonacci numbers are the closest we've got to mathematicly understand the laws by wich our world is created. It's a quite personal album. I like my music to be somewhat documentary. Almost all songs are based on an improvisation, and then digital editing and overdubbing, arranging and more overdubbing and more editing."