3 mysterier

Det går snabbt att ställa om sig ifrån storstadens konstanta trafikbrus till landsbygdens sporadiska. Och ungefär lika snabbt att börja reagera när man hör att en bil saktar in i närheten av huset. Det är oftast någon som ska köra skogsvägen till grannbyn, men ibland är det något annat på gång.

Mysterium 1:

Jag var utomhus, nere på ängen och bar undan nedklippt sly när jag hörde hur en bil saktade in uppe vid huset. Jag släppte vad jag hade för händerna och började gå upp mot vägen och hör hur det smäller i brevlådelocket. "Aha, det måste vara brevbäraren..." tänkte jag, och mycket riktigt såg jag den klargula postbilen som den körde iväg. Men när jag kom till brevlådan så var den tom.

Detta händer ju ganska ofta så jag stängde locket och började gå tillbaka mot huset. Men med en naggande känsla av att någonting inte stämde. Så kom jag på det, brevbäraren hade ju stannat och jag var helt säker på att jag hört hur det small i locket till brevlådan.

Jag måste inte tittat tillräckligt noga. Men när jag gick tillbaka fann jag att även denna gång var den tom.

Mysterium 2:

Varannan måndag är det sophämtning. Det är det här med "varannan" som ställer till problem. Hälften av gångerna glömmer jag av att dra fram sopkärlet till vägkanten. Vi tillverkar inte så mycket sopor, en påse i veckan på sin höjd, så det brukar inte vara något problem ifall vi missar någon hämtning. Men förra gången hörde jag hur en bil saktade in och stannade, så jag gick fram till köksfönstret och insåg med ens att det var måndag och att jag glömt att dra fram soptunnan. Nu gick sophämtaren över vägen och ända ner till soptunnan. Han började rulla iväg den, men stannade tvärt, förmodligen trodde han att den var helt tom eftersom han öppnade locket. Sträckte sig ner efter den ensamma soppåsen och ställde den på marken bredvid sig. Ungefär här kom jag på att det skulle se väldigt konstigt ut ifall jag stod i fönstret och tittade på medan han fick arbeta extra för att jag glömt att det var denna måndag som var "varannan". Så jag gick in i hallen och väntade där tills jag hörde hur sopbilen startade och körde iväg. Det kan inte tagit mer än en halv minut. När jag gick fram till köksfönstret igen såg jag hur soptunnan låg slängd vid sidan om där den brukar stå.

Om jag bara tjuvkikat fram ifrån hallen så hade jag vetat ifall han försökt ställa tillbaka soptunnan och att den vält efter han gått därifrån, eller om han vart så irriterad att han helt sonika välte den med flit. Kanske är vi ovänner nu.
Mysterium 3:

Där brukar väl inte jag parkera?

I förrgår när jag vaknade framåt tio-tiden och kom ner i köket såg jag en vit bil stå parkerad framför farstubron. "Inte ställde jag väl bilen där?", tänkte jag och lutade mig fram för att helt riktigt konstatera att jag ställt bilen där jag alltid ställer den och att denna nya vita bil helt sonika är en annan bil. Jag hade inte hört när den kom, och det satt ingen i den. Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Helt folktomt. Jag ropade "Hallå!" några gånger, men inget svar.

Skrev ner registreringsnumret och sms:ade min far för att be om det telefonnummer han brukar sms:a till för att få reda på vem som äger en viss bil. Det visade sig att det var en i byn som bor några hundra meter bort och som har indraget körkort på grund av hög ålder. Och mycket riktigt, någon timme senare hör jag hur bilen startar och hinner precis fram till fönstret för att se en skymt av honom när han kör iväg.

- Oskar