En längtan som växer

Fika ur "Mors kopp" på fina Berglunds bageri.

Det var länge sen jag skrev på bloggen. Kanske har det gått en månad. Jag inser att det är svårt att hitta Norrbacka-inspiration när jag inte är på Norrbacka. Jag har inte varit där på flera veckor. Min längtan växer för var dag; efter den klara och kyliga luften, havet, sjön, att sitta i köket och fika, mitt rum med plats för skapande. Inte för att det går någon nöd på mig där jag är och har varit den senaste tiden, tvärtom har jag både vistats i vackra miljöer och höstmyst med alla möjliga fina personer. Jag har också kört bil och kört bil och kört bil. Ännu är jag inte riktigt i mål - men snart. Det är nog bara det att Norrbacka börjar kännas som hemma. Därför vill jag komma tillbaka snart.

Som tur är kom Oskar ner till mina sydligare breddgrader, i en hel vecka eftersom skolorna i Umeå hade höstlov. En solig dag åkte vi runt Storsjön (i Gästrikland) och stannade bland annat på det fantastiska bageriet och kaféet Berglunds i Kungsgården. Om du har vägarna förbi, stanna till och njut av deras bröd, bakat av mjöl från egen kvarn, malet av ekologisk säd från egen odling. Det är en upplevelse. Läs gärna mer på Vegofamiljens blogg.



En helg i Storstaden har jag också hunnit med, där jag bland annat träffade mina syskonbarn. Jag förstår inte hur folk bär sig åt för att fånga ettåringar på bild? Resultatet av mitt försök ser ni ovan. Kanske är min mobilkamera lite seg. Eller så är jag bara ovan. Eller så är denna ettåring extremt rörlig. Vad vet jag, svårt var det i alla fall.