Om vi slutar nu. Precis nu. Alla människor jorden runt, lägg ner era verktyg, stanna alla maskiner. Vi har redan producerat ryggsäckar och jeans så att vi klarar oss åtminstone 10 år. Förmodligen längre. Samma sak med järn och koppar, med bilar och flygplan. Det mesta vi behöver det kommande decenniet har vi redan tillverkat. Vi behöver inte ens göra avkall på vår bekvämlighet. Det enda vi behöver göra avkall på är känslan av att ha det senaste, det nyaste.
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.
Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.
"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.
"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).
Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.
(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)
tisdag 15 december 2009
Ohållbar utveckling v/s hållbar avstanning
Etiketter:
etik,
frivillig enkelhet,
Hållbar avstanning,
Hållbar livsstil,
miljöförstöring,
politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mat kommer vi dock också vara tvugna att fortsätta producera.
SvaraRaderadet svåra är att om jag inte köper några kläder på tio år så kommer folk tycka jag är konstig. men om alla hade slutat, eller de flesta iaf, så hade ju inte det varit nåt problem. jag köper inte så mkt kläder. någonting varannan månad kanske. jag är "dålig på att köpa kälder" eller "bra på att låta bli".
Det är en myt att en skulle verka "konstig" om en slutade köpa nya kläder. Tänk efter, hur ofta registrerar en egentligen vad andra har på sig? Och har du nånsin ens tänkt tanken att "men hallå, den där människan har ju haft amvänt den där tröjan i fem år nu"? Vi är så självupptagna att vi knappt skulle märka om nån gick runt utan kläder. De allra flesta av oss har proppfyllda garderober hemma som svämmer över av kläder. Dessutom har vi fler kläder i förrådet. Ett tips på hur du får dina kläder att verka "nya" är att stuva undan en påse kläder under ett år för att sedan plocka fram dem igen - voila! "Nya" kläder! För övrigt är ju klädbytardagar en fantastiskt bra idé för den som vill byta ut några av sina plagg.
SvaraRaderaSkulle kunna skriva hur mycket som helst om detta med kläder...
/Maria - peppen.wordpress.com