_,.-~^*'´¨¨

När jag plöjde min väg genom litteraturhistorien sparade jag vissa titlar till senare. Så nu, i november 2010, efter att ha gett bort en Miller-bok till Britas bror kan jag inte hålla mig längre.
Det är dags för Henry igen. Sitter på UB och har just letat rätt på "Svart vår" och "Min cykel och andra vänner" nere i arkivet. Det är inte de sista; "Den luftkonditionerade mardrömmen" och "Nexus II" har jag fortfarande kvar.
Det är av godo att hushålla med ändliga resurser.
Men nu är det senare.

Grönsaksfrossa

Åkerbär, mynta, krusbär.

Det här är en fantastisk tid på Norrbacka gård. Som så många tider. Vi plockar bär som vi fryser in och märker med "november". Vi plockar kryddor som vi fryser eller torkar. I vinter kan de förvandlas till exempelvis myntaté eller klippas ner i vackra maträtter. Vi tar upp den egna potatisen, som har vuxit i sandjord och blivit så god att den smälter i munnen. Vi lagar grönsaksrätter. Det finns ett enormt utbud av ekologiska grönsaker, både på Bondens marknad och i mosterns trädgård, som vi mer än gärna besöker. Senast vi var där kom vi hem med rödbetor, kålrot, sallad, vinbär, äpplen. Att dela med sig av sina grönsaker, bär och frukter är en vacker handling, och jag föreställer mig all tid hon har lagt ner på sin odling. Själva planerar vi för ett större trädgårdsland till nästa säsong och hoppas att några av kryddväxterna i kruka överlever vintern. 

Rödbets- potatis- och zucchinigratäng med grönkålspesto och avocado

Kvällens måltid bestod av en gratäng gjord av egna potatisen, ekologisk zucchini och rödbetor samt en sojabönspuré. Till det avocado, grönkålspesto och sallad. 

Gratäng:  

Skär rödbetorna i riktigt tunna skivor, potatisen och zucchinin i lite tjockare, så att de blir jämnt gräddade. Vätskan gjorde vi av buljong, vatten och havregrädde, så mycket att den täckte grönsakerna. Utöver buljongen, krydda med exempelvis lite röd pesto och salt, men den mesta av smaksättningen hade vi i sojabönspurén som bestod av mixade sojaböner, rikligt med örtsalt, olivolja och örtkryddor. Den brer man på över grönsakerna och till sist toppade vi med ett lager krossade solrosfrön. Grädda i 225 grader ca 30 min, men låt potatisstickan avgöra den exakta tiden.

Recept på grönkålspesto finns under fliken recept här på bloggen.

Den stora omsorgen

Naturens lagar är redan på väg 

att ställa oss alla mot väggen.

Den väggen är lag av naturen.

Den saknar evangelium.

Den stora sorgen måste vi alla dela.

Då blir den möjlig att bära.

Den stora sorgen är den stora omsorgen.

Den måste vi alla lära.

Ur Den stora sorgen av Harry Martinson

Ängen med ett hörn av fågelsjön i bakgrunden.

På Norrbacka gård råder ingen gräsmatte-imperialism. Visst har vi en gräsmatta, men vi klipper den inte enligt det snaggade idealet; utan sparar områden där blommor får växa fritt tills de blommat över, då vi slår med lie, som förr i tiden. Nedanför gräsmattan finns en äng med högt växande gräs, sly och örter. Nedanför den ligger den vackra fågelsjön. 

Det har varit lite av ett bekymmer för oss vad vi göra med allt som måste göras på en gård; all växtlighet som hittar egna vägar och poppar upp överallt. Fast då tänker vi på det fantastiska att få vårda denna plats, att det "ostädade" faktiskt är livsrum åt allsköns insekter och djur. Älgar, paddor och gräshoppor är alla välkomna till Norrbacka - vi vill ha dem i vår närhet. Till och med de förhatliga bromsarna. Det ska inte vara för städat.

Mera mat & måluppfyllelse

Eftersom yoghurten, som vi skrev om i förra inlägget, blev väldigt puddinglik, har vi nu provat att göra chokladpudding på samma sätt. Ta 8 dl vatten, 2 msk sojamjöl, 0,75 dl kakao, 4 msk socker och 1 dl Maizenamjöl. Vispa ner allting, koka upp under konstant omrörning, sänk till 2:an. Koka i 3-4 minuter. Låt svalna och ställ i kylskåp tills den fått konsistensen av pudding. Den blev riktigt god med röda vinbär som tillbehör; något surt som kontrast till det söta. Oskar tipsar om puffat ris som tillbehör.

Latest news: Vi har kommit igång med att odla. I en väldigt liten skala, bara två små land med potatis i ett och örter i det andra. Om vi orkar ska vi gräva oss ytterligare ett. Men ändå, i och med detta har vi uppfyllt de flesta av de mål vi föresatte oss inför vår flytt till skogen. Förutom odlandet har vi båda tagit körkort och vi har inrett var sitt rum för skapande aktiviteter. Det andra kommer som en bonus; att ordna fint i övriga huset och ute i trädgården etc. Ett övergripande mål är givetvis att leva så resurssnålt som möjligt och där finns det mycket att förbättra. Men vi får ta lite i taget. Vad det gäller mat så försöker vi laga kreativt av det vi har hemma, för det är inte alltid vi orkar åka till affären. Här är ett recept på biffar vi gjort några gånger, matiga och goda sådana.

2 dl kokat matvete eller mathavre (mathavre ger ett lite krispigare resultat)

1-2 råa potatisar, rivna

Svarta oliver, hackade

1 tomat, hackad

2-3 msk röd pesto

Japansk soya

Kryddor: tex herbs of provence, oregano, örtsalt, paprikapulver

Ca 1 msk sojamjöl

Vanligt vitt mjöl 

Blanda alla ingredienser och rör ner vitt mjöl tills konsistensen är klibbig men ändå håller ihop. Forma biffar och stek i lite olivolja på låg värme, ca 5 min på varje sida. Det ska inte vara någon bismak av rå potatis eller vitt mjöl när biffarna är färdiga. 

Försommar med matexperiment

Enkelt, snyggt och billigt med nässlor, vitkål och kryddor.

Den senaste tiden har vi ägnat åt en hel del experimenterande i köket. Våren kom som en explosion, först låg snön kvar i skogen och vägrade smälta, sen över en natt var det redan försommar med spirande grönska överallt. Något det finns gott om här på gården är nässlor. Att ta vara på vad naturen haver, det om något är väl hållbarhets-tänk. Bara man vet att det man plockar är ätligt. Vi har plockat de spädaste vi hittat, förvällt dem och sedan använt i olika maträtter. Bland annat gjorde vi pesto på 5 dl nässlor, 1 dl solrosfrön, en nypa salt och olivolja. Det är bara att mixa med stavmixer och sedan är det klart. Den var god till pasta och på pizza, och funkar säkert i massor med olika maträtter. Jag tror att vi har ätit mat med nässlor tre kvällar i rad. Igår gjorde vi en paj där fyllningen bestod av nässlor och vitkål fräst i olja, vitlök och kryddor. Vi redde blandningen med Maizena, för att få till en krämigare konsistens. Havre- eller sojagrädde innehåller emulgeringsmedel och är egentligen onödigt, vi köper det bara ibland för att "lyxa" lite. Sist av allt strödde vi över sesamfrön över pajen, det blev krispigt och gott. Mer info om nässlor här.

Oskar är en fena på vegansk våffelsmet (han får själv blogga recept på det, om någon är intresserad). Sist vi åt våfflor provade han att göra en glassbägare: Han la våfflan över en flaska och lät den stå en stund. Sen ställde han in flaskan med våfflan i ugnen och torkade den (lågt gradtal med ugnsluckan lite öppen). Han gjorde bara en, som ett provexemplar, men jag tror definitivt att vi kommer göra flera. Kalas med hemmagjorda våffelbägare och glass i sommar, det ni.

Hemmatillverkad glassbägare.

Mera Oskar-exprimenterande: Yoghurt gjord av Maizena, svarta vinbär, citron och socker. Resultatet blev mera likt pudding än yoghurt, åtminstone till konsistensen. Därför experimenterar han vidare och bloggar i sinom tid ett lyckat recept. Men visst blev färgen snygg!

Vi är båda galna i pizza och äter det säkert en gång i veckan. Därför varierar vi ingredienserna ganska mycket: Denna variant är med mungbönsgroddar, jordnötter, oliver, gröna bönor, spenat och broccoli. Tomatsås gör vi oftast på hackade färska tomater, kokade med kryddor, och grönsakerna fräser vi i kryddor och olja. Allt detta kokande och fräsande ger mycket smak, och då behövs ingen ost. Basta.

Hoo!

Efter en mycket lyckad födelsedagsresa nedåt i landet återvände vi till Norrbacka, till våren som vilar som en hägring nånstans i horisonten och till fåglarna som vadar i sjön utanför köksfönstret. Vi har köp-stopp den här veckan. Ingenting skall inhandlas. Vi äter den mat som finns i skafferiet, i källaren, i kylskåpet och i frysen. Vi lägger bönor i blöt, groddar gröna linser och uppfinner nya maträtter på löpande band.

Och vi tömmer förpackningar. Ris, pasta, mjöl och gryner. Bären vi plockade i somras som sparats i väntan på vaddå? I väntan på nu.
Till och med Åkerbärssylten äter vi utav, även om den är snudd på för helig för att förtäras.
Idag åt vi den tillsammans med havreglass till rågsikts-våfflor.

Så går dagar och nätter på Norrbacka.

Träden som speglar sig i vattnet ser ut som ljudfilerna i min dator. Om jag hade varit Peter Nilsson hade jag skrivit om ett program som kunde analysera bilder och spela upp dem som ljud, och att den här bilden, säkert precis som alla andra bilder, hade bestått av vitt brus, eller rosa brus eller någon annan form av brus. Men jag är inte Peter Nilsson så jag skriver att jag bytt däck på bilen idag istället för att demonstrera, istället för att göra alla tänkbara och otänkbara saker som jag kunde gjort istället.

Jag stiger upp på morgonen, jag borstar tänderna efter att jag ätit frukost och jag tar på mig en jacka och en halsduk när jag går ut.
Det är jag stolt över.

Ohållbar utveckling v/s hållbar avstanning

Om vi slutar nu. Precis nu. Alla människor jorden runt, lägg ner era verktyg, stanna alla maskiner. Vi har redan producerat ryggsäckar och jeans så att vi klarar oss åtminstone 10 år. Förmodligen längre. Samma sak med järn och koppar, med bilar och flygplan. Det mesta vi behöver det kommande decenniet har vi redan tillverkat. Vi behöver inte ens göra avkall på vår bekvämlighet. Det enda vi behöver göra avkall på är känslan av att ha det senaste, det nyaste.
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.

Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.

"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.

"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).

Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.



(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)

Våra (o)hållbara liv

Hade tänkt föreviga en vacker hackspett. Men det ser mest ut som en dystopi över en förstörd värld.

Vår miljöbelastning, har den ökat eller minskat sen vi flyttade till Norrbacka? Tidigare bodde vi i varsin etta i Stockholm. Det är givetvis svårt att svara på, men jag kan åtminstone helt ovetenskapligt gissa. Jag tror att den har minskat. Här kommer en lista med "aktiviteter" som inneburit en ökad eller minskad miljöbelastning sedan flytten hit. Rätta mig om jag har fel, kom gärna med tips på annat vi kan göra... osv. 

Minskad:

• Jag konsumerar betydligt mindre. (Oskar har aldrig varit så värst mycket för att shoppa). Köper nästan aldrig kläder och saker, vilket jag gjorde titt som tätt i Storstaden. 
• Vi planerar våra matinköp och storhandlar. Åker aldrig till affären för att komplettera "något litet". Det är 13 km till närmaste affär, so...
• Vi köper nästan uteslutande bönor, mjöl, linser, gryn, matvete etc, bananer och kaffe från ekologiskt sortiment. Var noga med det innan, men är om möjligt mer noga nu. 
• Slänger aldrig mat. Använder ofta rester som bas i morgondagens lunch.
• Jag ägnar mig sällan åt alla dessa små impulsköp, som jag gjorde minst en gång om dagen innan. En take away coffe här, en liten påse nötter där, en flaska vatten här...
• Vi har egen brunn. Det innebär att vi inte slösar med vattnet. 
• Vi äter veganskt, med rotsaker, grönsaker och bönor som bas. Få produkter av halvfabrikat kommer in i vårt kök. Bär, frukt och potatis har vi fått från olika trädgårdar; vår, farmoderns, mosterns & morbor'ns ...

Ökad:

• Vi har en större boyta. Det går åt mer energi att värma upp den. Å andra sidan är ju städer enorma energislukare, bor man där så är man ju en del av det... Så jag vet inte om det stämmer.
• Vi åker bil betydligt oftare.

Vill förbättra:

• En miljövänligare bil. Fast inte en helt ny. Det går åt mängder av energi att tillverka nya bilar. Har hört att det tar 10 år innan en ny bil blir en miljövinst (Men det har vi inte hårda fakta på). 
• Ett energisnålare uppvärmningssystem till huset.
• Börja odla mer själva. Hellre det än att köpa ekologiska grönsaker, vilket vi inte alltid gör nu. Prisskillnaderna är ju ofta stora i affären, men jag vet det är en klen ursäkt. Men egen odling vore det optimala. 

Finns säkerligen massor att tänka på, det här vår början... 

Dags för ännu en kopp, eller?

Mm, eftermiddagste.

Det är nog svårt att leva helt utan kaffe, te, socker och annat uppiggande. Alla har så mycket att göra nu för tiden. Om vi inte får i oss våra uppiggande ämnen blir vi så trötta, kanske till och med nedstämda. Jag kan inte låta bli att fascineras av detta. Jag vet ju att det finns de som bara käkar raw food tex. De verkar må prima av det. 

Men om man inte vill sluta, om man tycker att det är gott och kul med en kopp kaffe eller te då och då? Då ska man väl fortsätta med det? Det tycker jag, men alla håller nog inte med. Jag tror att det viktiga är att lära sig känna efter i kroppen. Om du är supertrött men bälgar i dig kaffe för att hålla dig pigg, får ju kroppen inte den vila som den signalerar att den vill ha. Man stressar "systemet" och balansen mellan aktivitet och vila blir rubbad. 

Återhämtning och vila står inte direkt högt på den samhälleliga agendan. I topp finner vi däremot jobb, karriär, en aktiv fritid och ett välordnat hem. Vi ska vara högpresterande en majoritet av veckans sju dagar. Högpresterande, men ändå energifyllda och glada. Ibland känner vi oss produktiva och fulla av energi liksom för vår egen skull, för att vi har ett äkta, inre driv. Men handen på hjärtat: Så känns det väl inte under alla dessa produktiva dagar? Samhälls- och arbetsklimatet ger inte utrymme för det. Det är fullt förståeligt att vi då vänder oss till våra vänner kaffet och teet, som höjer dopaminet i hjärnan vilket medför att vi blir både piggare och gladare. Ett ”syntetiskt” välmående, men ändå. Om du vill ha ett effektivt alternativ till "ännu en kopp kaffe", gå till Yogadimensions som tipsar om en andningsteknik. Den fungerar bra!

Är din bil ful?

Mina föräldrars bil utanför Norrbacka. I vinter kommer vi att vara rätt tacksamma för att vi snart har en förvisso gammal, men ändå egen bil.

Jag frågade mamma varför jag aldrig satsade på att ta körkort när jag var i 18-årsåldern. Det hade varit så bekvämt att ha ett nu, då hade jag sluppit traggla med denna intensivutbildning. Hon svarade:

- Men det var ju helt omöjligt att få både dig och din syster att övningsköra! Ni var ju emot bilismen. Det fanns inte att chans att övertala er.

Ja just ja. Det var ju så det var. Vi var radikala fältbiologer som demonstrerade med plakat som det stod "Din bil är ful" på. Aldrig att vi skulle ta körkort.

Idag har syster min körkort och jag är på god väg att ta ett. Oskar tog sitt idag! Vi har flyttat till en plats där vi är beroende av en bil, men det betyder inte att jag numera är en förespråkare av bilismen som den ser ut. Hade det funnits kollektivtrafik hade jag utnyttjat den, och jag tänker fortsätta att cykla så mycket som jag orkar och kan. På körskolan får man lära sig eco-driving; hur man ska köra för att släppa ut så lite skadliga ämnen som möjligt. Men en bil kan ju aldrig bli miljövänlig för det! Även om den körs på biobränsle är den ju tillverkad av en massa material som inte går att återvinna. Jag hoppas att det kommer att finnas många alternativ i framtiden - bilpooler, elbilar, hybridbilar osv, men framför allt hoppas jag på en fungerande kollektivtrafik i hela landet. Jag skulle bli så glad om en liten buss ville köra förbi och plocka upp oss här i Bussjö. Det hörs ju på namnet att en sådan borde gå förbi här. Buss-jö.

Grön yoga, grönt medvetande

Det finns många olika anledningar till att börja träna yoga. Det är bland annat bra för kroppen, sinnet och själen. Ett aktivt yogautövande är dessutom ofta förbundet med ett "grönt medvetande".

The core values and practices of traditional Yoga coincide with the values promoted by the Deep Ecology movement. Both advocate reverence for all life forms. In case you were wondering, Green Yoga in the Sanskrit language in which most Yoga texts are written is harid-yoga which almost sounds like "heart Yoga". Green does indeed mean having a heart and being whole-hearted about acknowledging the fact that we are blood relations to all life wherever it may appear on our planet or in the universe as a whole.

Ur Green Yoga av Georg Feuerstein och Brenda Feuerstein

Träden och jorden

Tillbaka i staden efter en vecka på resande fot. Öland med alla dofter; tång, nybakat bröd, kafferosteri, rökelse, regn. Men mest var det soligt, om än lite kallt. Under yogafestivalen var det ett framträdande som gjorde extra starkt intryck på mig: Peter Elmberg, musiker och föreståndare för kurs- och retreatgården Mundekulla i Småland. Det var inte musiken som fångade mig främst, utan hans livshistoria. Det är kanske inte så konstigt: För tio år sedan flyttade ut i skogen, till ett litet hus på tio kvadratmeter. Ett av skälen var att bearbeta sorgen efter sin bror, som mördats fem år tidigare. Det första året bodde han där helt själv, utan varken bil eller cykel, istället gick han till Emmaboda, en mil genom skogen, när han skulle handla mat. Han gick där för att återfå kontakten med sig själv, träden och jorden. Han började odla och blev i stort sätt självförsörjande. Givetvis hände det en massa saker på vägen, men idag finns en stor vacker kursgård på platsen, skapad utifrån ett ekologiskt och hållbart tänkande. I sommar arrangeras bland annat International Sustainability Conference på Mundekulla, läs mer här. 

Kläder som ger psykbryt

Ibland blir jag galen på mina gamla kläder. Särskilt nu när jag har en utvald garderob som ska rymmas i två resväskor. Det mesta av vad jag äger finns ju på Norrbacka, med mig har jag det jag ansåg vara fint och praktiskt när jag packade i mitten av april. Nu tycker jag snarare att det mesta är jättefult och inte ens praktiskt. När jag får ett "kläd-psykbryt" kastar jag kläder omkring mig och gormar. Oskar brukar känna på sig när ett sånt är på gång, då lämnar han helst rummet.

Jag köpte min röda vårkappa för flera år sedan. Då var den säkert jättefin. Nu är den urtvättad, ändå måste jag ständigt tvätta - dvs gnugga bort fläckar på den - eftersom impregneringen är dålig.  Ändå har jag den kvar och det finns flera orsaker till det. Det är ett klädesplagg som jag fortfarande får komplimanger för, kanske för att jag passar bra i färgen och modellen, och jag tycker fortfarande om den, men kanske mest av sentimentala skäl. Sen sparar jag ju pengar - ska ta körkort och bosätta mig på en ny plats, då är det bra att ha en buffert. Sen är jag förstås emot slit- och slängsamhället, av det skälet handlar jag sällan nya kläder, men oftare på second hand eller byter till mig nya plagg på klädbytardagar. (Oskar är restriktivare än jag i denna fråga. Han köper nästan aldrig något helt nytt, ändå ser han fantastisk ut - tycker jag, men jag är förstås partisk. Jag kan ändå spontanköpa något nytt ibland). Det sista skälet har jag direkt snott av Oskar: Varför måste man alltid gå omkring i senaste modet och se så fräsch ut? Vem har bestämt det? Vi kan väl skylla på medierna och kändiskulturen. I och för sig blir ju vintage allt mer populärt, men även det förpliktigar. Det ska vara genomtänkt och "rätt", annars går det bort. Men man måste inte se asgrym ut varje dag, för självkänslan sitter inte i kläderna. Så låt era gamla kläder få komma ut i ljuset ibland, som min röda kappa som så fint fladdrar i vinden efter ännu en tvätt.

Sluta, börja

Jag är en person som gärna slutar med saker och ting. Men sällan för gott, oftast för ett litet tag. Jag avstår från tex socker en tid, sen börjar jag med det igen. Det är ett "jo-jo-beteende" som kan vara ett tecken på dålig karaktär. Länge trodde jag också det. 

Men nu har jag börjat se det på ett annat sätt. Jag tycker att det är roligt, intressant och lite skrämmande att se hur min kropp och mitt psyke påverkas. Om jag känner mig trött och nere under en period trappar jag upp intaget av i synnerhet kaffe och sockriga produkter, tills jag känner mig helt ur balans. Jag är hela tiden medveten om vad jag gör, att detta får mig att må sämre, men jag gör det ändå. Det är som om jag har behov av en nystart. Gång på gång. 

Efter en nere-period gör jag ofta ett tufft yogapass som får mig att svettas och skaka, och då känner jag mig född på nytt. Dags för nya tag. Jag avstår från kaffe en tid, sen börjar jag med det igen, i liten skala, för att jag njuter av det. 

Jag är inte emot varken socker eller kaffe. Tvärtom, jag tycker att det är gott och bidrar till livskvalitet. Men jag vill inte att kaffepimplande ska bli ett substitut för livsglädjen, en orsak till att orka med vardagen. 

Jag vill inte äta och dricka oreflekterat. Köpa, äta, slänga, köpa äta slänga. Låta bli att tänka. Jag vill inte heller bli hälsomanisk. Jag vill komma ihåg allt som gör mig glad och ger mig energi. I framtiden kanske jag inte behöver mina "sluta och börja-perioder". Men tills dess ser jag det som en intressant resa mot något mer och mer hållbart.

Min bokhylla inför flytten. Jag sorterar. Vad ska jag ta med mig, vad måste jag göra mig av med? Oskar älskar att sortera och rensa. Han granskar varje liten sak, frågar "Har vi verkligen användning av det här?". Han menar på att det är ett grundläggande behov hos människan att vilja rensa och sortera. 

Nog är det så. Vi vill slänga, återvinna och spara det som betyder något för oss. Men varför är vi då så dåliga på att rensa bland våra tankar? Alltför många tänker alltför negativt, inte minst om sig själva. Jag övar ständigt på att sortera bort mina tjatiga neggo-tankar. Det är inte alltid lätt, men till slut får man en bokhylla man orkar hantera.

Ett hållbart liv

Det kan inte vara meningen att den "hållbara livsstilen" ska bli ännu en statusmarkör. Det kan inte vara meningen att de redan högpresterande ska prestera ännu mer, och att prestationen handlar om att leva hållbart och rätt. Det finns inget hållbart i att ständigt prestera. 

Det finns ingen mening med en hållbar livsstil bara "för att", för att det ligger i tiden, för att det visar att man hänger med. Den hållbara livsstilen måste komma inifrån dig, från en längtan och en medvetenhet om att det är det rätta. Nu får det vara slut på ytlighet. Vad sägs om att lära oss hur man riktar uppmärksamhet mot det väsentliga? Jag kan inte ge några svar, men det finns de som har ett hum om hur det går till.

"Yoga is about processing all information, but staying focused", säger den engelske Kundaliniyogaläraren och terapeuten Guru Dharam Singh Khalsa, som bor och undervisar i Sverige sedan drygt ett år tillbaka. Jag tolkar det som att yogan kan lära oss att sortera alla måsten, prestera mindre och fokusera på det som är viktigt för oss. Kanske börjar livet känns mer hållbart då.