Hoo!

Efter en mycket lyckad födelsedagsresa nedåt i landet återvände vi till Norrbacka, till våren som vilar som en hägring nånstans i horisonten och till fåglarna som vadar i sjön utanför köksfönstret. Vi har köp-stopp den här veckan. Ingenting skall inhandlas. Vi äter den mat som finns i skafferiet, i källaren, i kylskåpet och i frysen. Vi lägger bönor i blöt, groddar gröna linser och uppfinner nya maträtter på löpande band.

Och vi tömmer förpackningar. Ris, pasta, mjöl och gryner. Bären vi plockade i somras som sparats i väntan på vaddå? I väntan på nu.
Till och med Åkerbärssylten äter vi utav, även om den är snudd på för helig för att förtäras.
Idag åt vi den tillsammans med havreglass till rågsikts-våfflor.

Så går dagar och nätter på Norrbacka.

Träden som speglar sig i vattnet ser ut som ljudfilerna i min dator. Om jag hade varit Peter Nilsson hade jag skrivit om ett program som kunde analysera bilder och spela upp dem som ljud, och att den här bilden, säkert precis som alla andra bilder, hade bestått av vitt brus, eller rosa brus eller någon annan form av brus. Men jag är inte Peter Nilsson så jag skriver att jag bytt däck på bilen idag istället för att demonstrera, istället för att göra alla tänkbara och otänkbara saker som jag kunde gjort istället.

Jag stiger upp på morgonen, jag borstar tänderna efter att jag ätit frukost och jag tar på mig en jacka och en halsduk när jag går ut.
Det är jag stolt över.