att ställa oss alla mot väggen.
Den väggen är lag av naturen.
Den saknar evangelium.
Den stora sorgen måste vi alla dela.
Då blir den möjlig att bära.
Den stora sorgen är den stora omsorgen.
Den måste vi alla lära.
Ur Den stora sorgen av Harry Martinson
Ängen med ett hörn av fågelsjön i bakgrunden.
På Norrbacka gård råder ingen gräsmatte-imperialism. Visst har vi en gräsmatta, men vi klipper den inte enligt det snaggade idealet; utan sparar områden där blommor får växa fritt tills de blommat över, då vi slår med lie, som förr i tiden. Nedanför gräsmattan finns en äng med högt växande gräs, sly och örter. Nedanför den ligger den vackra fågelsjön.
Det har varit lite av ett bekymmer för oss vad vi göra med allt som måste göras på en gård; all växtlighet som hittar egna vägar och poppar upp överallt. Fast då tänker vi på det fantastiska att få vårda denna plats, att det "ostädade" faktiskt är livsrum åt allsköns insekter och djur. Älgar, paddor och gräshoppor är alla välkomna till Norrbacka - vi vill ha dem i vår närhet. Till och med de förhatliga bromsarna. Det ska inte vara för städat.
Insiktfulla ord av Hrry Martinsson. I Stockholm har det just i dagarna uppförts "Livsröset - Till minne av utrotade arter och en hyllning till livets väv". http://lodyn.hemsida24.se/på-gång/livsröset-9570657
SvaraRaderaVi behöver platser där vi kan uttrycka vår sorg över miljöförstöringen, tycker jag,
Vilken fin bogg du har!