In i vintern

Jag älskade november fram tills regnet kom. Vid ån i byn utanför Bruksstaden hade alla färger smält ihop till en enda grönbrun vacker nyans. Jag gick där varje dag och tittade på rönnbären som lyste upp med sin rödhet. Efter att jag klarat körkortet återvände jag till huset i skogen. Allt kändes annorlunda. Det var snöigt, mörkt och kallt. Jag hade missat den fuktiga novemberkänslan här uppe och hamnat mitt i vintern. 

Vännen S var redan här, på besök ända från Skåne. Vi åkte till havet där stålgrå vågor kastade sig mot stranden, tog skydd i en slags raststuga och gjorde upp eld. Satt där och drack vårt te och kaffe. Det kändes fint. Välkommen vintern tänkte jag. 

Men så kom regnet. Plötsligt var hösten tillbaka, inte alls lika förtjusande denna gång. Men jag mindes, det är ju så här det är varje år, man slungas mellan ytterligheter. Tills det kommer ett par veckor i januari eller februari då det ligger mycket snö på marken och det känns som vinter. Sen är det snö och regn om vartannat tills våren kommer. Hur kunde jag glömma det.