Grönsaksfrossa

Åkerbär, mynta, krusbär.

Det här är en fantastisk tid på Norrbacka gård. Som så många tider. Vi plockar bär som vi fryser in och märker med "november". Vi plockar kryddor som vi fryser eller torkar. I vinter kan de förvandlas till exempelvis myntaté eller klippas ner i vackra maträtter. Vi tar upp den egna potatisen, som har vuxit i sandjord och blivit så god att den smälter i munnen. Vi lagar grönsaksrätter. Det finns ett enormt utbud av ekologiska grönsaker, både på Bondens marknad och i mosterns trädgård, som vi mer än gärna besöker. Senast vi var där kom vi hem med rödbetor, kålrot, sallad, vinbär, äpplen. Att dela med sig av sina grönsaker, bär och frukter är en vacker handling, och jag föreställer mig all tid hon har lagt ner på sin odling. Själva planerar vi för ett större trädgårdsland till nästa säsong och hoppas att några av kryddväxterna i kruka överlever vintern. 

Rödbets- potatis- och zucchinigratäng med grönkålspesto och avocado

Kvällens måltid bestod av en gratäng gjord av egna potatisen, ekologisk zucchini och rödbetor samt en sojabönspuré. Till det avocado, grönkålspesto och sallad. 

Gratäng:  

Skär rödbetorna i riktigt tunna skivor, potatisen och zucchinin i lite tjockare, så att de blir jämnt gräddade. Vätskan gjorde vi av buljong, vatten och havregrädde, så mycket att den täckte grönsakerna. Utöver buljongen, krydda med exempelvis lite röd pesto och salt, men den mesta av smaksättningen hade vi i sojabönspurén som bestod av mixade sojaböner, rikligt med örtsalt, olivolja och örtkryddor. Den brer man på över grönsakerna och till sist toppade vi med ett lager krossade solrosfrön. Grädda i 225 grader ca 30 min, men låt potatisstickan avgöra den exakta tiden.

Recept på grönkålspesto finns under fliken recept här på bloggen.

Den stora omsorgen

Naturens lagar är redan på väg 

att ställa oss alla mot väggen.

Den väggen är lag av naturen.

Den saknar evangelium.

Den stora sorgen måste vi alla dela.

Då blir den möjlig att bära.

Den stora sorgen är den stora omsorgen.

Den måste vi alla lära.

Ur Den stora sorgen av Harry Martinson

Ängen med ett hörn av fågelsjön i bakgrunden.

På Norrbacka gård råder ingen gräsmatte-imperialism. Visst har vi en gräsmatta, men vi klipper den inte enligt det snaggade idealet; utan sparar områden där blommor får växa fritt tills de blommat över, då vi slår med lie, som förr i tiden. Nedanför gräsmattan finns en äng med högt växande gräs, sly och örter. Nedanför den ligger den vackra fågelsjön. 

Det har varit lite av ett bekymmer för oss vad vi göra med allt som måste göras på en gård; all växtlighet som hittar egna vägar och poppar upp överallt. Fast då tänker vi på det fantastiska att få vårda denna plats, att det "ostädade" faktiskt är livsrum åt allsköns insekter och djur. Älgar, paddor och gräshoppor är alla välkomna till Norrbacka - vi vill ha dem i vår närhet. Till och med de förhatliga bromsarna. Det ska inte vara för städat.

Att bo i skogen, med närheten till havet

Dagar vid Norrmjöle havsbad, i dimma och vind som gör att liggunderlaget står upprätt. Appearance is everything!

... Och i strålande sol med glassätande gullebarn. En ljum bris från havet och allt känns perfekt. 

Mera mat & måluppfyllelse

Eftersom yoghurten, som vi skrev om i förra inlägget, blev väldigt puddinglik, har vi nu provat att göra chokladpudding på samma sätt. Ta 8 dl vatten, 2 msk sojamjöl, 0,75 dl kakao, 4 msk socker och 1 dl Maizenamjöl. Vispa ner allting, koka upp under konstant omrörning, sänk till 2:an. Koka i 3-4 minuter. Låt svalna och ställ i kylskåp tills den fått konsistensen av pudding. Den blev riktigt god med röda vinbär som tillbehör; något surt som kontrast till det söta. Oskar tipsar om puffat ris som tillbehör.

Latest news: Vi har kommit igång med att odla. I en väldigt liten skala, bara två små land med potatis i ett och örter i det andra. Om vi orkar ska vi gräva oss ytterligare ett. Men ändå, i och med detta har vi uppfyllt de flesta av de mål vi föresatte oss inför vår flytt till skogen. Förutom odlandet har vi båda tagit körkort och vi har inrett var sitt rum för skapande aktiviteter. Det andra kommer som en bonus; att ordna fint i övriga huset och ute i trädgården etc. Ett övergripande mål är givetvis att leva så resurssnålt som möjligt och där finns det mycket att förbättra. Men vi får ta lite i taget. Vad det gäller mat så försöker vi laga kreativt av det vi har hemma, för det är inte alltid vi orkar åka till affären. Här är ett recept på biffar vi gjort några gånger, matiga och goda sådana.

2 dl kokat matvete eller mathavre (mathavre ger ett lite krispigare resultat)

1-2 råa potatisar, rivna

Svarta oliver, hackade

1 tomat, hackad

2-3 msk röd pesto

Japansk soya

Kryddor: tex herbs of provence, oregano, örtsalt, paprikapulver

Ca 1 msk sojamjöl

Vanligt vitt mjöl 

Blanda alla ingredienser och rör ner vitt mjöl tills konsistensen är klibbig men ändå håller ihop. Forma biffar och stek i lite olivolja på låg värme, ca 5 min på varje sida. Det ska inte vara någon bismak av rå potatis eller vitt mjöl när biffarna är färdiga. 

Försommar med matexperiment

Enkelt, snyggt och billigt med nässlor, vitkål och kryddor.

Den senaste tiden har vi ägnat åt en hel del experimenterande i köket. Våren kom som en explosion, först låg snön kvar i skogen och vägrade smälta, sen över en natt var det redan försommar med spirande grönska överallt. Något det finns gott om här på gården är nässlor. Att ta vara på vad naturen haver, det om något är väl hållbarhets-tänk. Bara man vet att det man plockar är ätligt. Vi har plockat de spädaste vi hittat, förvällt dem och sedan använt i olika maträtter. Bland annat gjorde vi pesto på 5 dl nässlor, 1 dl solrosfrön, en nypa salt och olivolja. Det är bara att mixa med stavmixer och sedan är det klart. Den var god till pasta och på pizza, och funkar säkert i massor med olika maträtter. Jag tror att vi har ätit mat med nässlor tre kvällar i rad. Igår gjorde vi en paj där fyllningen bestod av nässlor och vitkål fräst i olja, vitlök och kryddor. Vi redde blandningen med Maizena, för att få till en krämigare konsistens. Havre- eller sojagrädde innehåller emulgeringsmedel och är egentligen onödigt, vi köper det bara ibland för att "lyxa" lite. Sist av allt strödde vi över sesamfrön över pajen, det blev krispigt och gott. Mer info om nässlor här.

Oskar är en fena på vegansk våffelsmet (han får själv blogga recept på det, om någon är intresserad). Sist vi åt våfflor provade han att göra en glassbägare: Han la våfflan över en flaska och lät den stå en stund. Sen ställde han in flaskan med våfflan i ugnen och torkade den (lågt gradtal med ugnsluckan lite öppen). Han gjorde bara en, som ett provexemplar, men jag tror definitivt att vi kommer göra flera. Kalas med hemmagjorda våffelbägare och glass i sommar, det ni.

Hemmatillverkad glassbägare.

Mera Oskar-exprimenterande: Yoghurt gjord av Maizena, svarta vinbär, citron och socker. Resultatet blev mera likt pudding än yoghurt, åtminstone till konsistensen. Därför experimenterar han vidare och bloggar i sinom tid ett lyckat recept. Men visst blev färgen snygg!

Vi är båda galna i pizza och äter det säkert en gång i veckan. Därför varierar vi ingredienserna ganska mycket: Denna variant är med mungbönsgroddar, jordnötter, oliver, gröna bönor, spenat och broccoli. Tomatsås gör vi oftast på hackade färska tomater, kokade med kryddor, och grönsakerna fräser vi i kryddor och olja. Allt detta kokande och fräsande ger mycket smak, och då behövs ingen ost. Basta.

Kalas i femtiotalsmiljö

Tillsammans fyller vi 60 år i år. Det har vi velat fira ordentligt, vi blir ju både äldre och klokare och vackrare. Vi har fått några grå hårstrån var; "JAA" ropade han efter att hon hittat ytterligare ett (på honom). Vi har haft två födelsedagskalas där en del släktingar och vänner fått den stora äran att fira oss. I februari var det middag med discodans nere i bruksstaden. Igår var det en enkel men snygg bjudning bestående av kaffe, grovdoppa och vegansk chokladkaka. Den sistnämnda blev väldigt god, den ska jag lägga upp här på bloggen omgående.

Hans pappa, gammelmoster, gammelmorbror, morbror, moster, mamma och syster var med på kalaset. Dagen innan hade vi begravning för hans kära mormor, som var Norrbackas husfru i över sextio år. Det var ett sorgligt men vackert avsked. Snart har snön smält här på gården och hennes blomsterodlingar kommer fram. 

Fast i skogen

Himmel och hav, det är dit man längtar en dag som denna. Sen några dagar är vi fast i skogen, och för första gången på länge känns skogen lite trång. Det är så mycket snö överallt, man kommer ju ingen vart. Vi går och vi sjunker ner.  

Först kom snöstormen, samma som ni alla fick uppleva. Det var mysigt, men vi vågade inte köra ut i den. Med våra nytagna körkort och i en gammal bil som börjat låta lite konstigt på sistone, ville vi inte riskera att fastna i en snödriva nånstans. Tur att vi hade mycket att arbeta med hemifrån. Tur att vi hade handlat mat innan stormen kom. Oskar hade fullt sjå med att hindra mig från att gå nära träd (jag ville bara känna lite på stormen på nära håll. Men det är ju träd överallt, så vi kunde inte gå längre än några meter fram och tillbaka). 

När stormen dragit vidare skulle Oskar köra till verkstaden för att kolla upp det där som skorrar i bilen vår. Han kom inte längre än till garageinfarten då han upptäckte nånting brunt som rann ifrån bilen. Så det blev telefonsamtal med en pappa, telefonsamtal med verkstaden och telefonsamtal med en bärgningsbil. Så nu sitter vi här utan bil och jag inser att det var ju så här vi hade det i somras. Enda skillnaden är att då var det +20 ute, nu är det -20. Då cyklade och liftade vi, då promenerade vi skogsvägen till grannbyn för att ta bussen. Nu är skogsvägen knappt uppkörd, så det skulle nog ta ett par timmar att gå dit. 

Plötsligt är det lite sport igen. Vi går in i ett annat "mood" på nåt sätt. Vi lagar fantasifullare maträtter (eftersom skafferi och kylskåp börjar sina), vi sätter igång och groddar, vi bakar bröd, vi lyssnar på vinylskivor. Det blir lugnare på nåt sätt - vetskapen att det är krångligt att ta sig härifrån gör att vi slappnar av i det vi gör. Vare sig det är att hänga tavlor, måla eller formge omslaget till Oskars nya skiva. Det är inte så hemskt att vara strandsatt ändå. Förr eller senare kommer vi alltid härifrån.

Jag tänker ibland på Bob Black

Andra dagen med arbete.
Jag hade igår planerat att citera Bob Black idag.
Men faktum är att lärarvikarierandet, när det utövas så sällan som jag så ofta gör, snarare gränsar till den kreativa samarbetande lek som Black förordar. Det är helt enkelt hur roligt som helst. Slitsamt, visst, och det är skönt att sova lite när man kommer hem, men roligt.

Jag tänker citera Bob Black ändå. För att det är så uppfriskande läsning, och för att det är en text som ger en ett nytt perspektiv på vår samhälles själva grundkonstruktion. Och gudarna ska veta att vi lever i ett samhälle som behöver omstruktureras.

För miljöns skull, för alla levande varelsers skull och för vår skull.

Och har man inte hört det förut är det hög tid.
Och har man hört det förut är det hög tid för repetition.

So here we go.

"Ingen borde någonsin arbeta.
(---)
Detta innebär inte att vi skall sluta att göra saker. Det innebär däremot att skapa ett nytt levnadssätt som är grundat på lek; en lekfull revolution. Med "lek" menar jag också fest, kreativitet, sällskapsliv, samarbete och kanske också konst. Lek är långt mer än bara barnets lek, hur värdefull denna än är.

Det jag önskar är ett kollektivt äventyr av allmän glädje och fritt överdåd människor emellan."

Läs hela denna fantastiska och viktiga text här: http://www.skarv.se/ij/bbaa.html

Grön yoga, grönt medvetande

Det finns många olika anledningar till att börja träna yoga. Det är bland annat bra för kroppen, sinnet och själen. Ett aktivt yogautövande är dessutom ofta förbundet med ett "grönt medvetande".

The core values and practices of traditional Yoga coincide with the values promoted by the Deep Ecology movement. Both advocate reverence for all life forms. In case you were wondering, Green Yoga in the Sanskrit language in which most Yoga texts are written is harid-yoga which almost sounds like "heart Yoga". Green does indeed mean having a heart and being whole-hearted about acknowledging the fact that we are blood relations to all life wherever it may appear on our planet or in the universe as a whole.

Ur Green Yoga av Georg Feuerstein och Brenda Feuerstein

Skördetid och sköna platser

Tändsticksasken ser pytteliten ut i jämförelse.

Jag önskar jag kunde skriva att vi har odlat dessa fyra vackra squash. Men så långt har vi inte kommit - att börja odla ligger i framtiden. I år har vi fått färdiga plantor av Oskars moster som vi sedan stoppat ner i myllan. Även squashen fick vi av henne och nu gäller det att hacka, förvälla och frysa in. Det finns så mycket mark här som går att odla på. Men det är så mycket högt gräs och sly som behöver tas ned innan vi kan göra i ordning ett land. Tålamod, tålamod. Allt måste inte göras på en gång. Norrbacka är fint som det är, en riktig inspirationsplats.

Det här trädet gillar jag särskilt mycket. Det ligger rakt nedanför huset, nära Fågelsjön. Kanske gör vi i ordning en uteplats i närheten. Men som sagt: tålamod, tålamod.

Träden - det Stående Folket - uppfattades också som bröder och systrar. Träd ger oss alla syre att andas. Deras grenar är hem för de Bevingade, deras rötter skänker hem åt de mindre bland de Fyrbenta och alla kan söka skydd under deras grenar.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che'

Störst, bäst & vackrast, eller?

I västerlandet betraktas människan allmänt som skapelsens krona. Nordamerikas indianer hade en annorlunda syn:

Enligt indianernas synsätt sjuder världen av liv. Varje del av skapelsen är ett uttryck för skaparen, och allting är levande på sitt eget sätt. Det är inte bara vi "tvåbenta" som har en ande, det har också djur och växter - liksom klippor, floder och regnbågar. Skaparen skapade människorna efter allting annat genom att sammansmälta element som fanns i andra livsformer. Det är därför som människorna är placerade längst ner på totempålen där de tjänar andra varelser. Till skillnad från mineraler, växter och djur, vilka instinktivt förstår sin natur, behöver vi "tvåbenta" lära oss att leva "balanserat" genom att studera de andra varelserna i omgivningen. För alla som följer "gammal sed" är naturen vår skola och alla varelser är lärare. Vi ingår i naturens värld och vi har hela naturen inom oss.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che