Kalas i femtiotalsmiljö

Tillsammans fyller vi 60 år i år. Det har vi velat fira ordentligt, vi blir ju både äldre och klokare och vackrare. Vi har fått några grå hårstrån var; "JAA" ropade han efter att hon hittat ytterligare ett (på honom). Vi har haft två födelsedagskalas där en del släktingar och vänner fått den stora äran att fira oss. I februari var det middag med discodans nere i bruksstaden. Igår var det en enkel men snygg bjudning bestående av kaffe, grovdoppa och vegansk chokladkaka. Den sistnämnda blev väldigt god, den ska jag lägga upp här på bloggen omgående.

Hans pappa, gammelmoster, gammelmorbror, morbror, moster, mamma och syster var med på kalaset. Dagen innan hade vi begravning för hans kära mormor, som var Norrbackas husfru i över sextio år. Det var ett sorgligt men vackert avsked. Snart har snön smält här på gården och hennes blomsterodlingar kommer fram. 

Hjälpsamma bröder

Brushur på Norrbacka i vinter-outfit.

Det har länge varit tyst på Norrbacka gård. Alltså här på bloggen, i huset låter det mycket. Det jokas, visslas, lyssnas på musik, ropas, slamras etc, etc. Men vi har varit upptagna med allt annat än bloggande, till exempel att göra en utställning, skriva klart ett bokmanus, formge en skrift, göra klart en skiva och så SNÖSKOTTNING. Det har varit lite extremt. Och ändå har en granne varit här med sin traktor och plogat några gånger, när det kommit som allra mest. Nu har snön så sakteliga börjat smälta (men det märks knappt skillnad än), men då börjar de ploga undan snövallen vid vägkanten här utanför. Där ligger det enorma mängder snö. Följden blir att våra luckor till garageinfart och gårdsplan, som vi har kämpat så med att hålla öppna, täpps igen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig så mycket arbete med att få bort snö. Men så har det ju varit en ovanligt snörik vinter sägs det.

En helg i februari kom två av mina bästa vänner, "brushurna" och hälsade på. De fick ta på sig snygga och matchande vinterkläder och hjälpa till med snöskottningen. Annars hade vi mest extremt trevligt, när vi till exempel bakade, åkte spark, tittade på film och dansade inne i Staden. Det är lätt att umgås här på Norrbacka. Man kommer nära varandra, men det finns ändå hörn att gömma sig i om man vill vara ifred. Och kommer man hit kanske man får se en älg.

Norrbacka förr, Norrbacka idag

Lilla R kom på besök med sin mamma E. Härligt att en vän lyckades ta sig hit (E:s föräldrar bor i Umeå, men hon bor i södra delen av landet). Härligt att dricka te och prata. Härligt att R kröp omkring och undersökte allt som fanns i markhöjd. Härligt, onödigt och nördigt vuxet att åka i två bilar - som ett biltåg - till Norrmjöle för att kolla efter hus som är till salu. Nej, vi spanade inte efter ett nytt hus till oss, utan ett möjligt ett till E och hennes lilla familj. Tanken var i alla fall härlig, tyckte vi.  

Gamla Norrbacka ovanifrån. Samma boningshus som idag, men ladan och uthuset finns inte längre. Skogen var glesare och det fanns åkrar som var i bruk. Idag vilar en lite övergiven känsla över den gamla åkermarken. Den kommer inte att arbetas på som förr i tiden, men kanske att jag och Oskar lyckas få fart på några potatisar nästa vår.

Det gäller att vara rätt klädd när man ska meka för första gången.

Norrbacka på insidan

Att inreda ett hem är en ständig kreativ process. Nu har vi kommit så långt att vi har några "hörnor" vi är så gott som nöjda med. Men de kommer säkert att omvandlas på sikt. Fram till dess är gillar vi den stämningsfulla miljö vi ändå lyckats skapa.

Vardagsrum med "50-tals-touch".

Här vill jag umgås, äta, arbeta, skåda ut över Fågelsjön.

Kreativ hörna.

Del av hallen.