Den stora omsorgen

Naturens lagar är redan på väg 

att ställa oss alla mot väggen.

Den väggen är lag av naturen.

Den saknar evangelium.

Den stora sorgen måste vi alla dela.

Då blir den möjlig att bära.

Den stora sorgen är den stora omsorgen.

Den måste vi alla lära.

Ur Den stora sorgen av Harry Martinson

Ängen med ett hörn av fågelsjön i bakgrunden.

På Norrbacka gård råder ingen gräsmatte-imperialism. Visst har vi en gräsmatta, men vi klipper den inte enligt det snaggade idealet; utan sparar områden där blommor får växa fritt tills de blommat över, då vi slår med lie, som förr i tiden. Nedanför gräsmattan finns en äng med högt växande gräs, sly och örter. Nedanför den ligger den vackra fågelsjön. 

Det har varit lite av ett bekymmer för oss vad vi göra med allt som måste göras på en gård; all växtlighet som hittar egna vägar och poppar upp överallt. Fast då tänker vi på det fantastiska att få vårda denna plats, att det "ostädade" faktiskt är livsrum åt allsköns insekter och djur. Älgar, paddor och gräshoppor är alla välkomna till Norrbacka - vi vill ha dem i vår närhet. Till och med de förhatliga bromsarna. Det ska inte vara för städat.

Mera mat & måluppfyllelse

Eftersom yoghurten, som vi skrev om i förra inlägget, blev väldigt puddinglik, har vi nu provat att göra chokladpudding på samma sätt. Ta 8 dl vatten, 2 msk sojamjöl, 0,75 dl kakao, 4 msk socker och 1 dl Maizenamjöl. Vispa ner allting, koka upp under konstant omrörning, sänk till 2:an. Koka i 3-4 minuter. Låt svalna och ställ i kylskåp tills den fått konsistensen av pudding. Den blev riktigt god med röda vinbär som tillbehör; något surt som kontrast till det söta. Oskar tipsar om puffat ris som tillbehör.

Latest news: Vi har kommit igång med att odla. I en väldigt liten skala, bara två små land med potatis i ett och örter i det andra. Om vi orkar ska vi gräva oss ytterligare ett. Men ändå, i och med detta har vi uppfyllt de flesta av de mål vi föresatte oss inför vår flytt till skogen. Förutom odlandet har vi båda tagit körkort och vi har inrett var sitt rum för skapande aktiviteter. Det andra kommer som en bonus; att ordna fint i övriga huset och ute i trädgården etc. Ett övergripande mål är givetvis att leva så resurssnålt som möjligt och där finns det mycket att förbättra. Men vi får ta lite i taget. Vad det gäller mat så försöker vi laga kreativt av det vi har hemma, för det är inte alltid vi orkar åka till affären. Här är ett recept på biffar vi gjort några gånger, matiga och goda sådana.

2 dl kokat matvete eller mathavre (mathavre ger ett lite krispigare resultat)

1-2 råa potatisar, rivna

Svarta oliver, hackade

1 tomat, hackad

2-3 msk röd pesto

Japansk soya

Kryddor: tex herbs of provence, oregano, örtsalt, paprikapulver

Ca 1 msk sojamjöl

Vanligt vitt mjöl 

Blanda alla ingredienser och rör ner vitt mjöl tills konsistensen är klibbig men ändå håller ihop. Forma biffar och stek i lite olivolja på låg värme, ca 5 min på varje sida. Det ska inte vara någon bismak av rå potatis eller vitt mjöl när biffarna är färdiga. 

Försommar med matexperiment

Enkelt, snyggt och billigt med nässlor, vitkål och kryddor.

Den senaste tiden har vi ägnat åt en hel del experimenterande i köket. Våren kom som en explosion, först låg snön kvar i skogen och vägrade smälta, sen över en natt var det redan försommar med spirande grönska överallt. Något det finns gott om här på gården är nässlor. Att ta vara på vad naturen haver, det om något är väl hållbarhets-tänk. Bara man vet att det man plockar är ätligt. Vi har plockat de spädaste vi hittat, förvällt dem och sedan använt i olika maträtter. Bland annat gjorde vi pesto på 5 dl nässlor, 1 dl solrosfrön, en nypa salt och olivolja. Det är bara att mixa med stavmixer och sedan är det klart. Den var god till pasta och på pizza, och funkar säkert i massor med olika maträtter. Jag tror att vi har ätit mat med nässlor tre kvällar i rad. Igår gjorde vi en paj där fyllningen bestod av nässlor och vitkål fräst i olja, vitlök och kryddor. Vi redde blandningen med Maizena, för att få till en krämigare konsistens. Havre- eller sojagrädde innehåller emulgeringsmedel och är egentligen onödigt, vi köper det bara ibland för att "lyxa" lite. Sist av allt strödde vi över sesamfrön över pajen, det blev krispigt och gott. Mer info om nässlor här.

Oskar är en fena på vegansk våffelsmet (han får själv blogga recept på det, om någon är intresserad). Sist vi åt våfflor provade han att göra en glassbägare: Han la våfflan över en flaska och lät den stå en stund. Sen ställde han in flaskan med våfflan i ugnen och torkade den (lågt gradtal med ugnsluckan lite öppen). Han gjorde bara en, som ett provexemplar, men jag tror definitivt att vi kommer göra flera. Kalas med hemmagjorda våffelbägare och glass i sommar, det ni.

Hemmatillverkad glassbägare.

Mera Oskar-exprimenterande: Yoghurt gjord av Maizena, svarta vinbär, citron och socker. Resultatet blev mera likt pudding än yoghurt, åtminstone till konsistensen. Därför experimenterar han vidare och bloggar i sinom tid ett lyckat recept. Men visst blev färgen snygg!

Vi är båda galna i pizza och äter det säkert en gång i veckan. Därför varierar vi ingredienserna ganska mycket: Denna variant är med mungbönsgroddar, jordnötter, oliver, gröna bönor, spenat och broccoli. Tomatsås gör vi oftast på hackade färska tomater, kokade med kryddor, och grönsakerna fräser vi i kryddor och olja. Allt detta kokande och fräsande ger mycket smak, och då behövs ingen ost. Basta.

Hoo!

Efter en mycket lyckad födelsedagsresa nedåt i landet återvände vi till Norrbacka, till våren som vilar som en hägring nånstans i horisonten och till fåglarna som vadar i sjön utanför köksfönstret. Vi har köp-stopp den här veckan. Ingenting skall inhandlas. Vi äter den mat som finns i skafferiet, i källaren, i kylskåpet och i frysen. Vi lägger bönor i blöt, groddar gröna linser och uppfinner nya maträtter på löpande band.

Och vi tömmer förpackningar. Ris, pasta, mjöl och gryner. Bären vi plockade i somras som sparats i väntan på vaddå? I väntan på nu.
Till och med Åkerbärssylten äter vi utav, även om den är snudd på för helig för att förtäras.
Idag åt vi den tillsammans med havreglass till rågsikts-våfflor.

Så går dagar och nätter på Norrbacka.

Träden som speglar sig i vattnet ser ut som ljudfilerna i min dator. Om jag hade varit Peter Nilsson hade jag skrivit om ett program som kunde analysera bilder och spela upp dem som ljud, och att den här bilden, säkert precis som alla andra bilder, hade bestått av vitt brus, eller rosa brus eller någon annan form av brus. Men jag är inte Peter Nilsson så jag skriver att jag bytt däck på bilen idag istället för att demonstrera, istället för att göra alla tänkbara och otänkbara saker som jag kunde gjort istället.

Jag stiger upp på morgonen, jag borstar tänderna efter att jag ätit frukost och jag tar på mig en jacka och en halsduk när jag går ut.
Det är jag stolt över.

Fast i skogen

Himmel och hav, det är dit man längtar en dag som denna. Sen några dagar är vi fast i skogen, och för första gången på länge känns skogen lite trång. Det är så mycket snö överallt, man kommer ju ingen vart. Vi går och vi sjunker ner.  

Först kom snöstormen, samma som ni alla fick uppleva. Det var mysigt, men vi vågade inte köra ut i den. Med våra nytagna körkort och i en gammal bil som börjat låta lite konstigt på sistone, ville vi inte riskera att fastna i en snödriva nånstans. Tur att vi hade mycket att arbeta med hemifrån. Tur att vi hade handlat mat innan stormen kom. Oskar hade fullt sjå med att hindra mig från att gå nära träd (jag ville bara känna lite på stormen på nära håll. Men det är ju träd överallt, så vi kunde inte gå längre än några meter fram och tillbaka). 

När stormen dragit vidare skulle Oskar köra till verkstaden för att kolla upp det där som skorrar i bilen vår. Han kom inte längre än till garageinfarten då han upptäckte nånting brunt som rann ifrån bilen. Så det blev telefonsamtal med en pappa, telefonsamtal med verkstaden och telefonsamtal med en bärgningsbil. Så nu sitter vi här utan bil och jag inser att det var ju så här vi hade det i somras. Enda skillnaden är att då var det +20 ute, nu är det -20. Då cyklade och liftade vi, då promenerade vi skogsvägen till grannbyn för att ta bussen. Nu är skogsvägen knappt uppkörd, så det skulle nog ta ett par timmar att gå dit. 

Plötsligt är det lite sport igen. Vi går in i ett annat "mood" på nåt sätt. Vi lagar fantasifullare maträtter (eftersom skafferi och kylskåp börjar sina), vi sätter igång och groddar, vi bakar bröd, vi lyssnar på vinylskivor. Det blir lugnare på nåt sätt - vetskapen att det är krångligt att ta sig härifrån gör att vi slappnar av i det vi gör. Vare sig det är att hänga tavlor, måla eller formge omslaget till Oskars nya skiva. Det är inte så hemskt att vara strandsatt ändå. Förr eller senare kommer vi alltid härifrån.

Hur man blir av med hicka på 7 sekunder

För ett år sedan kom jag på det. Det ultimata knepet för att bli av med hicka. Det var så enkelt så att jag glömde det med en gång. Men så, för någon vecka sedan kom jag på det igen. Det är genialt. Jag kan inte säga annat. Jag är genial.

Vi kan glömma allt som att hålla andan, bli skrämd, stå på huvudet, svälja tre gånger utan att andas och allt annat strunt som vi försökt.

För det är enkelt.
Nästan löjligt enkelt:

Drick varmt vatten.

En mugg räcker. Drick det med bestämdhet, så att halsen värms upp ordentligt. Det är utan tvekan det behagligaste, enklaste och effektivaste sättet att bli av med hicka. Nykokt vatten.

Till Bokmässan September 2010 kom min och Sebastians bok ut. Den heter "Ingen Reklam Tack" och är en samling med sjukt roliga mail till företag och kändisar och svaren vi fått på dessa mail.
I boken besvaras bland annat frågorna:
- Är Friskis&Svettis en sekt?
- Är Coca-cola egentligen grönt?
- Är Yanninesh Yorga död?


Läs smakprov av boken! Klicka här.

Ohållbar utveckling v/s hållbar avstanning

Om vi slutar nu. Precis nu. Alla människor jorden runt, lägg ner era verktyg, stanna alla maskiner. Vi har redan producerat ryggsäckar och jeans så att vi klarar oss åtminstone 10 år. Förmodligen längre. Samma sak med järn och koppar, med bilar och flygplan. Det mesta vi behöver det kommande decenniet har vi redan tillverkat. Vi behöver inte ens göra avkall på vår bekvämlighet. Det enda vi behöver göra avkall på är känslan av att ha det senaste, det nyaste.
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.

Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.

"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.

"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).

Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.



(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)