Norrbacka och djuren del 2

De små liven gillar inte enris, sägs det.

Till mössen: Ni är jättesöta när ni springer omkring i skog och mark. Men när ni tar er in i Norrbacka är ni inte söta längre. Sorry. Vi måste försöka stoppa er för vi kan inte döda er när ni väl tagit er in. Att ni tar er in i väggarna och på vinden är nästan okej, men om ni hoppar ut ur köksskåpen när vi i godan ro ska göra något husligt, då lovar jag er att en obekväm stämning kommer att uppstå. Det vill ni väl inte? Än så länge verkar ni vara upptagna med annat, men ni har väl planer på att komma snart? Oss lurar ni inte.

Nu har vi klippt enris och lagt runt huset och stoppat igen hål mellan mur och brädor med stålull. Men jag känner på mig att ni kommer att försöka ta er in ändå. Listiga rackare.

Vad göra? Hypnotisera er? Klä in hela huset i stålnät? Någon som har ett vettigt tips??? Katt är uteslutet, Oskar är allergisk.

Vi har fullt upp med att vårda relationen med älgen, brons, smågrodorna och spindlarna. Men jag antar att det hela bygger på ett slags givande och tagande, tror ni mössen förväntar sig en present av något slag?

Norrbacka på insidan

Att inreda ett hem är en ständig kreativ process. Nu har vi kommit så långt att vi har några "hörnor" vi är så gott som nöjda med. Men de kommer säkert att omvandlas på sikt. Fram till dess är gillar vi den stämningsfulla miljö vi ändå lyckats skapa.

Vardagsrum med "50-tals-touch".

Här vill jag umgås, äta, arbeta, skåda ut över Fågelsjön.

Kreativ hörna.

Del av hallen.

Tro, hopp & kärlek

Bröllop ute på en skärgårdsö

Mina vänner S & J gifte sig när försommaren var som ljusast, varmast, vackrast. Nu har jag nyligen fått veta att ännu en vän ska gifta sig med sin käresta, nästa sommar. Jag blir gråtmild som tusan av alla dessa giftermål, och jag önskar er all lycka. Ute gulnar löven och virvlar sakta mot marken. Den ljusa, hoppingivande sommaren är snart förbi, men jag välkomnar hösten, gifter mig med den. Det är jag & hösten nu.

Störst, bäst & vackrast, eller?

I västerlandet betraktas människan allmänt som skapelsens krona. Nordamerikas indianer hade en annorlunda syn:

Enligt indianernas synsätt sjuder världen av liv. Varje del av skapelsen är ett uttryck för skaparen, och allting är levande på sitt eget sätt. Det är inte bara vi "tvåbenta" som har en ande, det har också djur och växter - liksom klippor, floder och regnbågar. Skaparen skapade människorna efter allting annat genom att sammansmälta element som fanns i andra livsformer. Det är därför som människorna är placerade längst ner på totempålen där de tjänar andra varelser. Till skillnad från mineraler, växter och djur, vilka instinktivt förstår sin natur, behöver vi "tvåbenta" lära oss att leva "balanserat" genom att studera de andra varelserna i omgivningen. För alla som följer "gammal sed" är naturen vår skola och alla varelser är lärare. Vi ingår i naturens värld och vi har hela naturen inom oss.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che 

Nyskapande gröt, åkerbär och vintage

Flärdfull shopping.

Sedan jag kommit tillbaka till Norrbacka efter besöket i Storstaden har jag haft en lugn, vacker känsla av förnöjsamhet. Precis här vill jag vara. Just nu är det här Platsen. Jag kom hit i torsdags morse efter att ha åkt nattåg, tagit hand om en utbytesstudent, åkt morgonbussen till Strömbäck och sedan promenerat 4 km genom skogen. Kl 9 satt jag vid köksbordet och gick igenom posten. Det kändes som en ovanligt lång morgon fram till dess.

På lördagen liftade vi in till Umeå för att kika in på Designmarknaden/loppisen på Hamnmagasinet. Kul att se Umeås omtalat kreativa klimat i verkligheten! Jag fyndade ett par skor innan vi gick vidare till Skatbo där jag fortsatte shoppa på temat flärd: Designörhängen med vintage-detalj. Jag gick runt och kände mig nöjd över att Umeå ger en sådan bra stadskänsla, så jag slipper jag längta efter Storstaden. 

Polentagröt med lyxiga tillbehör.

Däremot har vi inte orkat baka i helgen, trots att vi har en bakmaskin som gör den aktiviteten väldigt okomplicerad. I stället har vi experimenterat med olika grötfrukostar (jag är egentligen urdålig på att äta gröt. Fluffigt vitt bröd med tahin och skivad tomat och en kopp svart te är egentligen min favoritfrukost. Men nöden har ingen lag. Dessutom är det inte så nyttigt med vitt bröd säger dom). Den här polentagröten blev dock riktigt god:

Ca en halv dl Saltå kvarns polenta

Ca 4 och en halv dl vatten

3 msk sojamjöl

Lite salt

En knivsudd kardemumma

Koka upp och låt koka på låg värme i ca fem minuter, rör om ofta!

"Garnering": Skivad banan, hackade mandlar, kanel och svarta vinbär. Gröten blir väldigt lös så det behövs ingen sojamjölk. Mycket bra eftersom vi inte har någon sådan hemma.

Oskar rensar under djup koncentration.

På söndagen ägnade vi många timmar åt att plocka åkerbär, en norrländsk lyxvara direkt från naturen. De växer på gammal åkermark, vilket det finns en hel del av runt Norrbacka, och de är dyrare än guld har vi hört. Det är svårt att plocka de vackra bären, men att rensa dem är ännu svårare. Men det är värt mödan för det är verkligen otroligt gott. 

Bakad potatis, kan det bli enklare?

Lagat mat har vi däremot orkat göra, det måste man ju. Enligt mig är bakad potatis en underskattad maträtt. Särskilt när det är så enkelt, man behöver bara lägga in potatisarna som de är på ugnsgallret, ingen aluminiumfolie behövs. Det tar ca 50 min på ca 225 g, men varierar mellan olika potatissorter. Potatisstickan får avgöra när de är färdiga. Medan de ligger i ugnen kan man göra goda röror: Vi gjorde egen hoummus och egen pesto. Till detta lyxade vi med ekologiska oliver av märket Bellenature en provence (de är svinaktigt goda och finns att köpa i vissa hälsokostaffärer).

Smaskig raw food-paj

Vegansk raw food-paj 

Grundreceptet till den här goda raw food-pajen hittade jag på Allt om yoga. Jag ändrade det lite utifrån vad som fanns i skafferiet - denna variant är dessutom helt vegansk. 

Till botten:

1. Lägg nötter i blöt i några timmar. Jag använde cirka 100 g mandlar, men det går förstås även bra med någon annan sort.

2. Häll av blötläggningsvattnet och mixa nötterna tillsammans med cirka 10 torkade, ekologiska aprikoser och cirka en halv dl russin. Tillsätt eventuellt lite krossat linfrö eller dadlar istället för aprikoser. Blandningen ska bli som en klibbig smet, tillsätt lite vatten om den känns för torr.

3. Fyll en kakform med smeten, platta ut och ställ in i kylen.

Till fyllningen:

1. Hacka två äpplen och mixa småbitarna tillsammans med kanel och russin efter smak. 

3. Bred ut fyllningen över smeten och låt stå i kylen en stund. Garnera sedan med färsk frukt, bär, kokos, nötter eller basilikablad. Låt fantasin flöda! 

Både i grundreceptet och i denna variant är måtten ungefärliga. 

Antingen eller

Jag har lämnat Norrbacka några dagar för att fira en bror som fyller 25. Sen ska jag vidare ner till Staden, den stora, för att träffa mina vänner. Lika mycket som jag saknar skogen och tystaden när jag inte är på Norrbacka, saknar jag vännerna och familjen när jag är där.

Finns det inget mellanting? Det måste det ju göra, vi bor ju i landet Lagom. Nog måste det finnas platser som både har skog/tystnad och en bra stad med många människor inom ett rimligt avstånd. Norrbacka är en sådan plats, men ännu känner jag inte människorna som bor i den närliggande staden. Det bidrar till att min situation känns lite extrem, väldigt "antingen eller" .
Men man kanske inte måste hitta ett mellanting. Tiden får utvisa.

Ps. Ladda ner Oskar skiva (se inlägget nedan). Den är full av spröda, vackra ljud och fältinspelningar. Klart inspirerad av hans tid här på Norrbacka (han har bott här i två omgångar tidigare).