Au revoir

I morgon lämnar vi Norrbacka, Brons och alla älgarna. Men bara för en vecka eller två. Vi ska lifta söderut, där vattenmassor verkar flöda i rikliga mängder... Här har det varit ganska torrt, men inget ihållande högtryck direkt. Hej då Norrbacka. Vi ses snart.

Norrbacka - sommaridyll '09

...Det är väl dessa minnen jag får plocka fram i vinter när det är 20 minusgrader. Hurv...

Urbaniserad skogsbo

Kanske är jag för urbaniserad för att leva i skogen. Kanske är jag för van vid att ständigt ha människor runt omkring mig, för van vid att gå i affärer, på kaféer och uteställen. Men ändå inte. Allt som lockar i Staden, det hindrar mig också. Men jag är van vid att vara förhindrad, det är mitt normala tillstånd. Jag är van vid att det inte finns någon tid till ta fram målargrejerna, skriva den där artikeln eller spela in det där musikstycket.

Plötsligt finns det tid. Det känns utelämnande när skaparkraften hinner ifatt mig. Visst kan man man vara kreativ var som helst, men jag var inte det tillräckligt mycket i Staden. Mitt skaparbehov är stort. Jag vill ta det på allvar, och den här platsen passar mig just nu. 

Ganska ofta spjärnar jag emot, men något som hjälper mig att fokusera är mitt dagliga yogapass. Guru Dharam Singh, en yogi och tänkare som inspirerar mig mycket, har sagt: "You set the intention to hold the attention - that's the main reason to yoga". Det gör man allra bäst på morgonen, innan alla splittrade tankar har hunnit ifatt. Jag vill vara uppmärksam på det jag gör för tillfället, vad det än är. Att leva i nuet eller "medveten närvaro" kan man också kalla det. Jag kallar det inget särskilt. Jag sätter mig ner och börjar.

,.-*'¨´

Gårdagens haiku:

picknicken packad

åskan mullrar på avstånd

vi stannar hemma

Dagens haiku:

picknicken packad

åskan mullrar på avstånd

vi åker ändå

- Oskar

,.-*'¨´

avtagande vind

tallarna som böjde sig

står raka igen

- Oskar

Brons & jag = forever

En sista koll ut i trädgården innan jag fäller ner persiennen och upptäcker den här solnedgången. Det är bra fint i Norrland på natten. Dimma och nästan inte mörkt. Fast nu börjar det bli mörkare, bara på en vecka märks skillnaden. Bredvid det lilla uthuset som syns på bilden tycker Brons om att vara. Ja, egentligen är det ju Broms, men Oskar har alltid varit osäker på om det heter Brons eller Broms, så vi säger lite olika. Så fort man sätter sig i solen invid väggen för att dra upp lite ogräs ur landet så kommer Brons och alla hans Brons-kompisar flygandes. De gillar sol, bromsarna. Var de håller hus när det är mulet har vi ingen aning om. Det räcker med att det är soligt i tio sekunder så är de framme. Kanske säger de till varann "Okej, kompisar, nu är det sol och människorna ska arbeta, kom så drar vi dit och stör dem". 

För de surrar mer än de bits. De verkar gilla att surra väldigt mycket. En Brons surrade rakt in i proppskåpet som sitter på väggen där, men den var smart nog att inte krypa ända in. Annars är det ju inte så smart att sätta sig i ett öppet proppskåp. Oskar har slutit ett avtal med Brons: Om du inte biter mig så slår jag inte ihjäl dig. En ömsesidig deal, och på så sätt lämnade de varandra ifred ett tag. Men nu verkar det vara en ny, retsam Brons med kompisar här på gården. Tur att de inte är här hela tiden, de verkar mest gilla när vi arbetar och står i. Oskars mormor bodde här på Norrbacka i 62 år, hon bryr sig inte ett skvatt om Brons. De kanske också hade en ömsesidig deal.

,.-*'¨´

tranorna dansar

jag gömmer mig i snåren

brännässlorna bränns

- Oskar