En sista koll ut i trädgården innan jag fäller ner persiennen och upptäcker den här solnedgången. Det är bra fint i Norrland på natten. Dimma och nästan inte mörkt. Fast nu börjar det bli mörkare, bara på en vecka märks skillnaden. Bredvid det lilla uthuset som syns på bilden tycker Brons om att vara. Ja, egentligen är det ju Broms, men Oskar har alltid varit osäker på om det heter Brons eller Broms, så vi säger lite olika. Så fort man sätter sig i solen invid väggen för att dra upp lite ogräs ur landet så kommer Brons och alla hans Brons-kompisar flygandes. De gillar sol, bromsarna. Var de håller hus när det är mulet har vi ingen aning om. Det räcker med att det är soligt i tio sekunder så är de framme. Kanske säger de till varann "Okej, kompisar, nu är det sol och människorna ska arbeta, kom så drar vi dit och stör dem".
För de surrar mer än de bits. De verkar gilla att surra väldigt mycket. En Brons surrade rakt in i proppskåpet som sitter på väggen där, men den var smart nog att inte krypa ända in. Annars är det ju inte så smart att sätta sig i ett öppet proppskåp. Oskar har slutit ett avtal med Brons: Om du inte biter mig så slår jag inte ihjäl dig. En ömsesidig deal, och på så sätt lämnade de varandra ifred ett tag. Men nu verkar det vara en ny, retsam Brons med kompisar här på gården. Tur att de inte är här hela tiden, de verkar mest gilla när vi arbetar och står i. Oskars mormor bodde här på Norrbacka i 62 år, hon bryr sig inte ett skvatt om Brons. De kanske också hade en ömsesidig deal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar