bilder från stockholm

Hur man öppnar en kokosnöt på 7 sekunder

Man behöver inte kämpa för att få upp en kokosnöt.
Inte alls.
Det enda man behöver är något smalt och måttligt vasst. Kan vara en skruvmejsel, en kniv, en sax eller lite vad som helst, en korkskruv fungerar lika bra som en spik.

Alla kokosnötter har tre prickar/ögon/små gropar. En utav dessa är vekare än de andra. Man hittar denna genom att helt enkelt prova att sticka in knivspetsen (eller vilket verktyg man nu har tillhands) i groparna för att se vilken som är mjukare. När man hittat det så snurrar man kniven runt runt och gröper ut ett litet hål genom skalet och genom kokosköttet. Sen så häller man ut kokosmjölken (som är genomskinlig) i ett glas. Välj kokosnötter som är tunga och som det skvalpar om, de är färskare och godare än de torra.

Nu har du en tom kokosnöt och för att knäcka den går du helt enkelt ut på farstubron (cement, eller på en väg av asfalt eller på en sten eller något annat hårt som inte är ömtåligt) och släpper den ifrån axelhöjd. För det mesta räcker det med en gång, men ibland kan det ta två eller tre gånger innan den spruckit så pass att man enkelt kan bryta upp den.

Detta lär ju gå att göra med en icke-tömd kokosnöt också.
Men jag har aldrig provat för:
1) det är så enkelt att tömma den
2) det lär skvätta ut kokosmjölk och vara kladdigt och geggigt och dessutom är den ju ganska god att dricka och mycket god att ha i matlagning så varför man skulle vilja ha den på sin farstubro övergår mitt förstånd.

När jag skriver släppa så menar jag släppa och inte slänga. Gravitationskraften är fullt tillräckligt. Ifall du kastar den mot marken är risken stor att den går i ett antal bitar som flyger iväg och landar med fruktköttet ner i smutsiga grushögar och vattenpölar och hundskit.

Hoo!
Detta var alltså hur man får upp en kokosnöt på 7 sekunder.

Smaklig spis.

Hoo!

Efter en mycket lyckad födelsedagsresa nedåt i landet återvände vi till Norrbacka, till våren som vilar som en hägring nånstans i horisonten och till fåglarna som vadar i sjön utanför köksfönstret. Vi har köp-stopp den här veckan. Ingenting skall inhandlas. Vi äter den mat som finns i skafferiet, i källaren, i kylskåpet och i frysen. Vi lägger bönor i blöt, groddar gröna linser och uppfinner nya maträtter på löpande band.

Och vi tömmer förpackningar. Ris, pasta, mjöl och gryner. Bären vi plockade i somras som sparats i väntan på vaddå? I väntan på nu.
Till och med Åkerbärssylten äter vi utav, även om den är snudd på för helig för att förtäras.
Idag åt vi den tillsammans med havreglass till rågsikts-våfflor.

Så går dagar och nätter på Norrbacka.

Träden som speglar sig i vattnet ser ut som ljudfilerna i min dator. Om jag hade varit Peter Nilsson hade jag skrivit om ett program som kunde analysera bilder och spela upp dem som ljud, och att den här bilden, säkert precis som alla andra bilder, hade bestått av vitt brus, eller rosa brus eller någon annan form av brus. Men jag är inte Peter Nilsson så jag skriver att jag bytt däck på bilen idag istället för att demonstrera, istället för att göra alla tänkbara och otänkbara saker som jag kunde gjort istället.

Jag stiger upp på morgonen, jag borstar tänderna efter att jag ätit frukost och jag tar på mig en jacka och en halsduk när jag går ut.
Det är jag stolt över.

Kalas i femtiotalsmiljö

Tillsammans fyller vi 60 år i år. Det har vi velat fira ordentligt, vi blir ju både äldre och klokare och vackrare. Vi har fått några grå hårstrån var; "JAA" ropade han efter att hon hittat ytterligare ett (på honom). Vi har haft två födelsedagskalas där en del släktingar och vänner fått den stora äran att fira oss. I februari var det middag med discodans nere i bruksstaden. Igår var det en enkel men snygg bjudning bestående av kaffe, grovdoppa och vegansk chokladkaka. Den sistnämnda blev väldigt god, den ska jag lägga upp här på bloggen omgående.

Hans pappa, gammelmoster, gammelmorbror, morbror, moster, mamma och syster var med på kalaset. Dagen innan hade vi begravning för hans kära mormor, som var Norrbackas husfru i över sextio år. Det var ett sorgligt men vackert avsked. Snart har snön smält här på gården och hennes blomsterodlingar kommer fram. 

40.000 flugor

Bilverkstad idag.
Bilverkstad imorgon igen.

"Det är bättre att skjutsas omkring
i en röd Porsche
än att äga en."
(Bukowski)

Det finns ett knep för att bli av med vilken låt som helst som du fått på hjärnan.
Det är lite riskabelt, det medger jag gärna, men desperata tider kräver desperata metoder.
Popcorn.
Låten Popcorn.
Jag minns den ifrån 1986, Vic 64:an, minns inte vilket spel.
Den är fantastisk i varje fall. Den äter upp alla andra melodier.

Hjälpsamma bröder

Brushur på Norrbacka i vinter-outfit.

Det har länge varit tyst på Norrbacka gård. Alltså här på bloggen, i huset låter det mycket. Det jokas, visslas, lyssnas på musik, ropas, slamras etc, etc. Men vi har varit upptagna med allt annat än bloggande, till exempel att göra en utställning, skriva klart ett bokmanus, formge en skrift, göra klart en skiva och så SNÖSKOTTNING. Det har varit lite extremt. Och ändå har en granne varit här med sin traktor och plogat några gånger, när det kommit som allra mest. Nu har snön så sakteliga börjat smälta (men det märks knappt skillnad än), men då börjar de ploga undan snövallen vid vägkanten här utanför. Där ligger det enorma mängder snö. Följden blir att våra luckor till garageinfart och gårdsplan, som vi har kämpat så med att hålla öppna, täpps igen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig så mycket arbete med att få bort snö. Men så har det ju varit en ovanligt snörik vinter sägs det.

En helg i februari kom två av mina bästa vänner, "brushurna" och hälsade på. De fick ta på sig snygga och matchande vinterkläder och hjälpa till med snöskottningen. Annars hade vi mest extremt trevligt, när vi till exempel bakade, åkte spark, tittade på film och dansade inne i Staden. Det är lätt att umgås här på Norrbacka. Man kommer nära varandra, men det finns ändå hörn att gömma sig i om man vill vara ifred. Och kommer man hit kanske man får se en älg.

Beautiful Losers

En otroligt fin och inspirerande dokumentär om en löst sammansatt grupp människor, om deras väg ifrån underjord och gatukonst till att vara etablerade konstnärer/filmskapare/designers/gränsöverskridare. För att läsa mer om filmen besök beautifullosers.com. 

Här är trailer.

(För att se filmen i sin helhet kan du till exempel gå till surfthechannel och söka på losers och sen klicka dig fram. Det är streamat via megavideo.)