Go to the woods

Bra att ha-lista för ett liv i skogen. Särskilt bra i fall man, som i vårt fall, inte har körkort och bil. Men det är en fördel att ha tillgång till bil då man fyller skafferi, kyl och frys. 

• Saltå kvarns sortiment av bönor, linser, solosfrön, sesamfrön m.m. Vi har skafferiet fullt av dessa färgglada förpackningar. 
• En bakmaskin. Jag vet, väldigt 90-tal, men man kan få nygräddat bröd till morgonen om man så vill!
• Spännremmar - till att spänna fast bagage på cykeln. Hur bra som helst. 
• Vatten på flaska, som back up ifall brunnen sinar.
• Grönsaker - färska och frysta, satsa på rotsaker och annat som håller länge i kylen. 
• Ett förråd av sojamjölk, sojagrädde etc. 
• Nötter och frön till att piffa upp morgongröten med.
• Kartor - till att orientera sig i närområdet med.
• Mörk choklad. Anthon Bergs rättvisemärkta - när sötsuget slår till. 
• En torkmaskin - till att göra egna bär- och nötbars. Lite som flap jack fast utan socker och havregryn. 
• Många olika teer att mysa med. 
• Regnkläder. Det verkar regna mycket i skogen. 
• Kikare - till att spana in älgar och andra vilda djur.
• Internet. Särskilt regniga dagar som denna.

Så, nu är det bara att flytta till skogen. Good luck!

Tack vattnet!

Havet. Efter en dag av ihållande regn tar vi cyklarna till kusten. Det är vackert. Det är så här det ska vara. Allt vatten ger känslan av rymd och lugn.

Efter värmeböljan fanns risken att brunnen skulle sina här på Norrbacka. Vattennivån minskade stadigt när det var som varmast, och vi återanvände allt rent vatten (det som blev över i vattenkokaren etc). Risken för vattenbrist är inte stor längre, men vi är ändå sparsamma. Det borde egentligen vara självklart att inte slösa med vatten. Vad gör man då om man bor i skogen och blir utan vatten? Vi hade fått cykla dit där det finns vatten. Bo hemma hos någon annan. Brandkåren hade kanske kommit och hjälpt oss fylla på brunnen, men risken finns att det vattnet hade runnit undan. Så tack molnen för skyfallet igår!

Appearance is everything

Oskar 6/7 kl 12.00. Redo för en lång, härlig cykeltur in till Staden. Regnkläder finns i ryggan på pakethållaren. Men de ska nog inte behövas.

Oskar 6/7 kl 14.00, utanför trafikskolan Öst på stan. Regnet öser ner. "Varför i h*lvete tog jag inte kökort tidigare för?"

På måndagen väntade ärenden inne i Staden. Så är det ju, bara för att man bor i skogen slipper man inte undan sådant viktigt vuxen-fix. Dessutom såg vi fram emot att fika på trevliga kaféet Smäck. Att cykla är också härligt, att bara få susa fram kilometer efter kilometer omslutna av skogens grönska. Att cykla nästa fyra mil fram och tillbaka i regn är inte mysigt. Nu vet vi. Nu är vi fullständigt på det klara med varför åtminstone en av oss bör ha körkort innan vintern. Men det utesluter ju inte långa, härliga cykelturer - när solen skiner.

Oskar solar och gottar sig i båten under en tur på Fissjön. Emellanåt kollar vi in hur två spindlar försöker ta sig upp för båtkanten. En är klumpig och rasar ner på en gång. Den andre blir skogstokig då den ramlar ner och rusar upp igen. Det är livet på landet.

Älska träden

Ni som ännu inte har sett filmen Trädälskaren, se den! En poetisk och filosofisk dokumentär av Jonas Selberg Augustsén, som drabbades av längtan till skogen och rötterna i Norrbotten. Under en sommar byggde han, tillsammans med två vänner, en stuga belägen fjorton meter upp i en tall. Filmen är dessutom rolig, inte bara skogs-romantiserande! Läs mer här.

"Träden står för en del av det som har gått förlorat i vårt snabba tempo. Den långa växten, de djupa rötterna, den generösa kronan som öppnar sig mot det okända, mot ljuset och framtiden. Jag tror att vår kultur saknar det idag. Vi har en slags alienation och känsla av övergivenhet i vår västerländska kultur som vi försöker kompensera bland annat genom att konsumera saker och ting. Vi vill berika vårt liv, som en slags tröstfunktion. Det i sin tur kan bli förödande för jordens resurser". 

Stefan Edman, biolog, som intervjuas i Trädälskaren. 

Norrbacka. Det är väl på tiden att lägga upp en bild på själva huset.

Med utsikt mot "Surmyr'n"

Nu har jag bott på Norrbacka i snart två dagar. När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag vad Oskars gamla mormor kallar Surmyr'n. En fin, öppen myr med enstaka träd och buskar, där tranorna dansar om våren. Genom den rinner Surbäcken. Bakom Surmyr'n finns mil och åter mil med skog, men mitt ibland all skog, någonstans, pågår bygget av Botniabanan. När den är klar ska man lättare kunna ta sig mellan Norrland och hufvudstaden. Förhoppningsvis. Men jag vet inte när den är färdig. Oskar har varit här i två veckor redan, han har rotat igenom hela kåken tillsammans med sina föräldrar. Det är föräldrarna som äger Norrbacka, vi ska hyra och vårda. 

Förr i tiden stod en Västerbottengård på platsen, en lada som dukade under en snörik vinter, ett uthus som brann upp, och kanske något mer som jag har glömt. Dagens bostadshus är från 30-talet tror jag, och fullt med fina gamla femtiotals-prylar. Det är en del av vårdnaden vi har, att låta dessa saker och möbler komma ut i ljuset. Nu har föräldrarna åkt söderut, Oskar har somnat på soffan efter att ha stått hela dagen och krängt prylar på en loppis. Han hävdar att han var en fantastisk försäljare. De gick plus till och med. Nog har antalet gamla prylar minskat här i huset... Men det är så mycket kvar som ska ställas i ordning. Det är roligt men energikrävande. Jag får lust att bälga i mig kaffe. Men det är väl dumt att börja lyda minsta impuls bara för att vi bor i skogen nu. Här är livet lätt, men kanske också svårt. Jag vet inte ännu.