Jag börjar förstå vad han menar. Norrbacka gård med omnejd kryllar av alla möjliga varelser. Det blir faktiskt som att ha en relation till de olika arterna. Jag klagar till exempel högt på flygfäna som flyger ner och gömmer sig i burken med vinbär; "Ni är bara korkade när ni gör så. Ni kommer att mosas om ni fortsätter på det där sättet". Som om de lyssnar. När jag klipper gräset måste jag ha grym koll på de pyttesmå grodorna som är här en viss tid på sommaren, om de inte flyttar på sig försöker jag putta lite på dem med en pinne. De är så små och kravlar så långsamt. Det tar väldigt lång tid att klippa gräset på det här sättet.
Vi har räddat en ödla och en groda från att bli fast i båten. Myggorna viftar jag undan, men om någon lyckas att börja äta brukar jag låta den äta klart, det kliar ju lika mycket oavsett om den får avsluta sin måltid eller inte. Häromkvällen stod en älg utanför köksfönstret och käkade sly. Då blev jag lite exalterad, men den var inte så sugen på att umgås utan lufsade in i skogen när jag hostade för högt.
Bromsarnas och min relation var lite ansträngd ett tag. Men sen ett par veckor tillbaka har de faktiskt flyttat från gården. Det var en välsignelse att slippa ha dem surrandes runt huvudet. Jag och bromsarna får väl jobba på vår relation tills nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar