Norrbacka och djuren del 2

De små liven gillar inte enris, sägs det.

Till mössen: Ni är jättesöta när ni springer omkring i skog och mark. Men när ni tar er in i Norrbacka är ni inte söta längre. Sorry. Vi måste försöka stoppa er för vi kan inte döda er när ni väl tagit er in. Att ni tar er in i väggarna och på vinden är nästan okej, men om ni hoppar ut ur köksskåpen när vi i godan ro ska göra något husligt, då lovar jag er att en obekväm stämning kommer att uppstå. Det vill ni väl inte? Än så länge verkar ni vara upptagna med annat, men ni har väl planer på att komma snart? Oss lurar ni inte.

Nu har vi klippt enris och lagt runt huset och stoppat igen hål mellan mur och brädor med stålull. Men jag känner på mig att ni kommer att försöka ta er in ändå. Listiga rackare.

Vad göra? Hypnotisera er? Klä in hela huset i stålnät? Någon som har ett vettigt tips??? Katt är uteslutet, Oskar är allergisk.

Vi har fullt upp med att vårda relationen med älgen, brons, smågrodorna och spindlarna. Men jag antar att det hela bygger på ett slags givande och tagande, tror ni mössen förväntar sig en present av något slag?

Norrbacka på insidan

Att inreda ett hem är en ständig kreativ process. Nu har vi kommit så långt att vi har några "hörnor" vi är så gott som nöjda med. Men de kommer säkert att omvandlas på sikt. Fram till dess är gillar vi den stämningsfulla miljö vi ändå lyckats skapa.

Vardagsrum med "50-tals-touch".

Här vill jag umgås, äta, arbeta, skåda ut över Fågelsjön.

Kreativ hörna.

Del av hallen.

Tro, hopp & kärlek

Bröllop ute på en skärgårdsö

Mina vänner S & J gifte sig när försommaren var som ljusast, varmast, vackrast. Nu har jag nyligen fått veta att ännu en vän ska gifta sig med sin käresta, nästa sommar. Jag blir gråtmild som tusan av alla dessa giftermål, och jag önskar er all lycka. Ute gulnar löven och virvlar sakta mot marken. Den ljusa, hoppingivande sommaren är snart förbi, men jag välkomnar hösten, gifter mig med den. Det är jag & hösten nu.

Störst, bäst & vackrast, eller?

I västerlandet betraktas människan allmänt som skapelsens krona. Nordamerikas indianer hade en annorlunda syn:

Enligt indianernas synsätt sjuder världen av liv. Varje del av skapelsen är ett uttryck för skaparen, och allting är levande på sitt eget sätt. Det är inte bara vi "tvåbenta" som har en ande, det har också djur och växter - liksom klippor, floder och regnbågar. Skaparen skapade människorna efter allting annat genom att sammansmälta element som fanns i andra livsformer. Det är därför som människorna är placerade längst ner på totempålen där de tjänar andra varelser. Till skillnad från mineraler, växter och djur, vilka instinktivt förstår sin natur, behöver vi "tvåbenta" lära oss att leva "balanserat" genom att studera de andra varelserna i omgivningen. För alla som följer "gammal sed" är naturen vår skola och alla varelser är lärare. Vi ingår i naturens värld och vi har hela naturen inom oss.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che 

Nyskapande gröt, åkerbär och vintage

Flärdfull shopping.

Sedan jag kommit tillbaka till Norrbacka efter besöket i Storstaden har jag haft en lugn, vacker känsla av förnöjsamhet. Precis här vill jag vara. Just nu är det här Platsen. Jag kom hit i torsdags morse efter att ha åkt nattåg, tagit hand om en utbytesstudent, åkt morgonbussen till Strömbäck och sedan promenerat 4 km genom skogen. Kl 9 satt jag vid köksbordet och gick igenom posten. Det kändes som en ovanligt lång morgon fram till dess.

På lördagen liftade vi in till Umeå för att kika in på Designmarknaden/loppisen på Hamnmagasinet. Kul att se Umeås omtalat kreativa klimat i verkligheten! Jag fyndade ett par skor innan vi gick vidare till Skatbo där jag fortsatte shoppa på temat flärd: Designörhängen med vintage-detalj. Jag gick runt och kände mig nöjd över att Umeå ger en sådan bra stadskänsla, så jag slipper jag längta efter Storstaden. 

Polentagröt med lyxiga tillbehör.

Däremot har vi inte orkat baka i helgen, trots att vi har en bakmaskin som gör den aktiviteten väldigt okomplicerad. I stället har vi experimenterat med olika grötfrukostar (jag är egentligen urdålig på att äta gröt. Fluffigt vitt bröd med tahin och skivad tomat och en kopp svart te är egentligen min favoritfrukost. Men nöden har ingen lag. Dessutom är det inte så nyttigt med vitt bröd säger dom). Den här polentagröten blev dock riktigt god:

Ca en halv dl Saltå kvarns polenta

Ca 4 och en halv dl vatten

3 msk sojamjöl

Lite salt

En knivsudd kardemumma

Koka upp och låt koka på låg värme i ca fem minuter, rör om ofta!

"Garnering": Skivad banan, hackade mandlar, kanel och svarta vinbär. Gröten blir väldigt lös så det behövs ingen sojamjölk. Mycket bra eftersom vi inte har någon sådan hemma.

Oskar rensar under djup koncentration.

På söndagen ägnade vi många timmar åt att plocka åkerbär, en norrländsk lyxvara direkt från naturen. De växer på gammal åkermark, vilket det finns en hel del av runt Norrbacka, och de är dyrare än guld har vi hört. Det är svårt att plocka de vackra bären, men att rensa dem är ännu svårare. Men det är värt mödan för det är verkligen otroligt gott. 

Bakad potatis, kan det bli enklare?

Lagat mat har vi däremot orkat göra, det måste man ju. Enligt mig är bakad potatis en underskattad maträtt. Särskilt när det är så enkelt, man behöver bara lägga in potatisarna som de är på ugnsgallret, ingen aluminiumfolie behövs. Det tar ca 50 min på ca 225 g, men varierar mellan olika potatissorter. Potatisstickan får avgöra när de är färdiga. Medan de ligger i ugnen kan man göra goda röror: Vi gjorde egen hoummus och egen pesto. Till detta lyxade vi med ekologiska oliver av märket Bellenature en provence (de är svinaktigt goda och finns att köpa i vissa hälsokostaffärer).

Smaskig raw food-paj

Vegansk raw food-paj 

Grundreceptet till den här goda raw food-pajen hittade jag på Allt om yoga. Jag ändrade det lite utifrån vad som fanns i skafferiet - denna variant är dessutom helt vegansk. 

Till botten:

1. Lägg nötter i blöt i några timmar. Jag använde cirka 100 g mandlar, men det går förstås även bra med någon annan sort.

2. Häll av blötläggningsvattnet och mixa nötterna tillsammans med cirka 10 torkade, ekologiska aprikoser och cirka en halv dl russin. Tillsätt eventuellt lite krossat linfrö eller dadlar istället för aprikoser. Blandningen ska bli som en klibbig smet, tillsätt lite vatten om den känns för torr.

3. Fyll en kakform med smeten, platta ut och ställ in i kylen.

Till fyllningen:

1. Hacka två äpplen och mixa småbitarna tillsammans med kanel och russin efter smak. 

3. Bred ut fyllningen över smeten och låt stå i kylen en stund. Garnera sedan med färsk frukt, bär, kokos, nötter eller basilikablad. Låt fantasin flöda! 

Både i grundreceptet och i denna variant är måtten ungefärliga. 

Antingen eller

Jag har lämnat Norrbacka några dagar för att fira en bror som fyller 25. Sen ska jag vidare ner till Staden, den stora, för att träffa mina vänner. Lika mycket som jag saknar skogen och tystaden när jag inte är på Norrbacka, saknar jag vännerna och familjen när jag är där.

Finns det inget mellanting? Det måste det ju göra, vi bor ju i landet Lagom. Nog måste det finnas platser som både har skog/tystnad och en bra stad med många människor inom ett rimligt avstånd. Norrbacka är en sådan plats, men ännu känner jag inte människorna som bor i den närliggande staden. Det bidrar till att min situation känns lite extrem, väldigt "antingen eller" .
Men man kanske inte måste hitta ett mellanting. Tiden får utvisa.

Ps. Ladda ner Oskar skiva (se inlägget nedan). Den är full av spröda, vackra ljud och fältinspelningar. Klart inspirerad av hans tid här på Norrbacka (han har bott här i två omgångar tidigare).

Release av Oskars album 1123581321345589

Oskar - 1123581321345589 

Oskar har släppt sitt album 1123581321345589 på nätskivbolaget Zymogen.net

Albumet finns att ladda ner gratis på http://www.zymogen.net/releases/zym023 

Så här skriver de om Oskars musik: "Oskar is a musician who lives in a house in the woods in the north Sweden. The EP "Sids apartment" on Rainmusic has been one of Zymogen's favourite album of 2008 and we luckily got in touch with him to plan the re-release of "1123581321345589". Previously released in 50 copies on a small american CD-r label."

Så här skriver Oskar om sin musik: "I'm interested in numbers, and I'm interested in failuers. Fibonacci tried to make a number sequence that would show how a population of rabbits grew.
Turns out his number sequence is worhless if you try to show how a rabbit population grows - BUT he unwillingly discovered something far more interesting. Turns out that the Fibonacci numbers appear everywhere in nature, in the proportion of our bodies, in the way that sunflowers organize there seeds, in the way branches grow on a tree and the way leafs grow on the branches, in the way eagles fly towards their preys - everywhere. The Fibonacci numbers are the closest we've got to mathematicly understand the laws by wich our world is created. It's a quite personal album. I like my music to be somewhat documentary. Almost all songs are based on an improvisation, and then digital editing and overdubbing, arranging and more overdubbing and more editing."

Norrbacka och djuren

Oskar har bestämt att Norrbacka ska vara en helt vegansk frizon. Det är okej för mig, jag förstår hans resonemang om att han inte vill stödja kött- och mjölkindustrin genom att ta in sådana produkter i sitt hem. Själv är jag inte helt vegan, utan vegetarian som oftast äter veganskt. Han vill heller inte ha några husdjur; "Man kan ha relationer till djur utan att äga dem". 

Jag börjar förstå vad han menar. Norrbacka gård med omnejd kryllar av alla möjliga varelser. Det blir faktiskt som att ha en relation till de olika arterna. Jag klagar till exempel högt på flygfäna som flyger ner och gömmer sig i burken med vinbär; "Ni är bara korkade när ni gör så. Ni kommer att mosas om ni fortsätter på det där sättet". Som om de lyssnar. När jag klipper gräset måste jag ha grym koll på de pyttesmå grodorna som är här en viss tid på sommaren, om de inte flyttar på sig försöker jag putta lite på dem med en pinne. De är så små och kravlar så långsamt. Det tar väldigt lång tid att klippa gräset på det här sättet.

Vi har räddat en ödla och en groda från att bli fast i båten. Myggorna viftar jag undan, men om någon lyckas att börja äta brukar jag låta den äta klart, det kliar ju lika mycket oavsett om den får avsluta sin måltid eller inte. Häromkvällen stod en älg utanför köksfönstret och käkade sly. Då blev jag lite exalterad, men den var inte så sugen på att umgås utan lufsade in i skogen när jag hostade för högt. 

Bromsarnas och min relation var lite ansträngd ett tag. Men sen ett par veckor tillbaka har de faktiskt flyttat från gården. Det var en välsignelse att slippa ha dem surrandes runt huvudet. Jag och bromsarna får väl jobba på vår relation tills nästa år.

Vattsjuka och vinbärströst

Blåbärssmoothie med havremjölk och banan. 

Alla blåbär i skogarna kring Bussjö har blivit vattsjuka (ja så säger man tydligen här i byn. Det är ingen mystisk sjukdom, blåbärsplantan har sugit åt sig för mycket vatten bara). Vår dröm om en frys full av vackra bär att kalasa på i vinter har slagits i spillror. Vi sneglar år vinbärsbuskarna och ser att där finns tröst. 

Vi fick åtminstone ihop bär så att det räckte till blåbärssmoothie gjord på 3 dl havremjölk, en banan och ca 1 dl blåbär. Sockerfri och hur god som helst.

Finfin plats för skapande

Det här är platsen. 

Ni som har läst Virginia Woolfs Ett eget rum vet att alla behöver en plats för skapande. Min är lite avskild då som sagt, men här finns mycket rymd och många små inspirerande hörnor. Som här på farstubron tex. Skapa dig en plats, en egen, där tankar får flöda och idéer spira. Det är nog ingen quick fix-metod till lycka och hållbarhet, men det är roligt! 

Staden tur och retur

Igår cyklade jag fram och tillbaka till Staden igen. En timme tog det, enkel väg. Det resulterade i:

• Total kroppslig utmattning (jag som trodde jag var ett muskulöst krutpaket!)
• Ett långt samtal med en kvinna på banken om pensionssparande (är jag socialt undernärd eller?)
• Vilse i The suburb på en 21-växlad pojkcykel
• Ett lånekort på biblioteket. Även intellektet behöver sitt.
• Ännu ett besök på nya stamfiket Schmäck
• En känsla av frihet. Mina ben kan ta mig till världens ände om jag så vill. Bara jag får vara sur pga trötthet på kvällen 

När man kommer farandes till Norrbacka från Staden öppnar sig landskapet, det röda huset skymtar mellan träden och Fågelsjön/Surmyr'n blänker till i solljuset. Jo det finns en hel del vatten i den, inte som en sjö man kan bada i, men ändå. Sen får man syn på alla långa vackra tallar som omgärdar gården. Då blir man nöjd. 

Meny från ett tomt kylskåp

Grönkålspesto med ugnsbakad mandelpotatis och sojabönssallad.

Min matlagningsförmåga har fått sig ett uppsving sen jag flyttade till Norrbacka. Eller snarare får jag fler kreativa idéer, och det beror nog helt säkert på att jag numera har ett kök att husera i istället för en kokvrå. Sen blir man ju tvungen att tänka kreativt när det är en mil till närmaste affär, och cykeln är det fortskaffningsmedel som ska föra en dit. Hursomhelst, delar med mig av en "tager vad man haver-pesto" som jag grejsade ihop när det var slut på i stort sett allt i kylskåpet:

Grönkålspesto:

1 pkt grönkål 

1 näve mandlar

2-3 vitlöksklyftor

Olivolja

Örtsalt

Några basilikablad

Grönkål är en supergrönsak för vegetarianer/veganer eftersom den är rik på järn. Den finns ofta att köpa färsk under vintern och är en traditionell rätt på julbordet. Vår fanns i frysen, men finns inte grönkål i affären just nu kan man byta ut den mot persilja, basilika eller någon grön bladgrönsak. 

Koka grönkålen i lätt saltat vatten. Klipp den i grova bitar och mixa tillsammans med hackade mandlar, vitlöksklyftor, basilika, olivolja och örtsalt efter smak.

Till detta åt vi ugnsbakad mandelpotatis, en fantastiskt god potatissort som blev krispig i ugnen, ihop med lite morötter, blomkål och broccoli för att dryga ut, samt en sallad på sojabönor, tomat och basilika. 

På resa bland tallar och vänner

Fängslande tallar utanför tågfönstret.

Tillbaka i Skogen efter ett par veckor på resande fot. Vi åkte till mina föräldrars sommarstuga som ligger så fint vid havet, och vidare till Staden, den stora. I Staden fanns vännerna, syskonen och syskonbarnen. Det kändes som att jag umgicks dygnet runt. Fyraåriga H väckte mig cirka klockan sex. Vi lekte och pratade i soffan tills hans ettåriga syster vaknade, då hängde vi alla tre. Tutade och brummade med alla bilar som de båda är mycket förtjusta i. På eftermiddagarna och kvällarna träffade jag några av mina fina vänner som var i stan trots semestertider, vi pratade och skrattade och det kändes som att jag inte varit borta en dag. Vid närmare eftertanke är det nog ungefär så här ofta vi brukar träffas i vanliga fall... med några veckors mellanrum. I alla fall i perioder då det varit mycket att göra med jobb osv för alla inblandade. Hursomhelst var det fantastiskt att få umgås så mycket med alla som var där, jag saknar er när jag är i Skogen. Det ska ni veta. 

På tåget hem satt jag som fastnaglad och kunde inte låta bli att titta på tallarna som susade förbi. Det var tallarna som fängslade mig. Nog är tallar de vackraste träden (och tänk att det finns så många av dem här). 

Jag och Oskar liftade stora delar av resan, både Umeå-Sundsvall och tillbaka samma sträcka. På hemresan fick vi lift med två underbara finska damer som skulle ända till Haparanda, så vi åkte med dem till Sörmjöle där vi hoppade av för att handla. Självklart hade det då börja regna, så vi förberedde oss på att få gå en mil till Bussjö eftersom det verkade vara få människor ute. Vi frågade några utanför affären om lift, men de skulle inte åt samma håll. Vi började gå, regnet strilade ner. Efter cirka fem minuter kommer en man åkande, en av dem vi frågat utanför affären: "Jag kunde ju inte låta er gå i regnet". Han åkte alltså två mil extra för att skjutsa hem två galningar som prompt måste bo i skogen där det inte finns några allmänna kommunikationer. Oskar säger att folket i byarna häromkring är så där snälla och hjälpsamma. Nog stärks tron på mänskligheten...