söndag 19 juli 2009

Au revoir

I morgon lämnar vi Norrbacka, Brons och alla älgarna. Men bara för en vecka eller två. Vi ska lifta söderut, där vattenmassor verkar flöda i rikliga mängder... Här har det varit ganska torrt, men inget ihållande högtryck direkt. Hej då Norrbacka. Vi ses snart.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. marianne hallbert20 juli 2009 kl. 11:37

    Hej! Kul att läsa din blogg. Jag vill med några kommentarer hjälpa dig att känna dig som hemma där i skogen. Som uppvuxen på Norrbacka så vet jag att de där små envetna flygande krypen heter "brömsen" på västerbottniska och på svenska broms. Låt inte Oskar lura dig. Den där sjö/myrmark som du skådar ut över från köket är Bussjön - den som min farfar var med om att dika ut för att få mera odlingsbar mark. Det blev bara en sumpmark, inte nog torr att kallas myr och inte nog våt att fortfarande kallas sjö. När tranorna hittade dit blev dock området fågelskyddsområde och "vårdas" av länsstyrelsen! Håll utkik ni kommer att få se trandans,och både orr- och tjäderspel. Dessutom kommer ni att upptäcka tvåbenta varelser krypande på marken med både kikare och kameror. Ni har mycket att uppleva där i skogen.
    Kram från Hönöborna

    SvaraRadera
  2. Anonym23 juli 2009 kl. 10:21

    Följer ert liv på Norrbacka med stort intresse! Marianne borde ju veta, men jag har alltid uppfattat att Gerda och Alex har talat om "bremsen"! Nästan lika säker är jag på att våra barn brukar säga "bronsen"! Hursomhelst, de är synnerligen irriterande! (flygfäna alltså!) Men man vänjer sig, på samma sätt som man vänjer sig vid lugnet och stillheten på Norrbacka. För mig tog det nog 20-25 år innan jag klarade att vara på Norrbacka mer än två dagar utan att behöva åka in till Umeå och frottera mig med människor i något varuhus e dyl. Bromsen tog nog ytterligare några år att vänja sig vid! Så ha tålamod!
    Kram från en inbiten storstadsbo, tillika bromsbiten Norrbackafan!

    SvaraRadera
  3. Brita1 augusti 2009 kl. 08:50

    Det verkar råda en viss begreppsförvirring i släkten! Broms, brons, brems eller bröms. Hur ska man bli klok på det=) Nog är det lite synd att de dikade ut Bussjön... kan man tycka så här i efterhand. Men det är fint att tranorna gillar att vara där, liksom de tvåbenta krypande varelserna. Jag börjar faktiskt vänja mig vid lugnet här, kan nog vara här åtminstone sex dagar i sträck utan att åka in till stan. Men det är nog lite i jämförelse med äldre generationer. Kul att ni läser bloggen!
    Kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)