Varför lämna Stockholm?

Stockholm har väl allt. Skönhet, mångfald, kreativitet. Jag har bott här länge nu. Jag trivdes inte riktigt från början, men sen började jag göra det. Stockholm har famnat mig, jag har famnat Stockholm. Men som jag har stångats mot alla idéer som funnits runt mina konturer. Stött och blött, kommit fram till ett och annat. Ändå ska jag flytta. Varför?

Just nu är jag ganska säker på vem jag är och vad jag vill ägna mycket tid till. Stockholm ger mig inget utrymme till det. Jag har inte tillräckligt med pengar att ge till Stockholm för att få det utrymmet. Här trängs alla - på gator, på bussen, på tunnelbanan, på uteserveringar. Alla vill vara i det gemensamma utrymmet och det är väl så det ska vara i en stor, fin stad. 

Men jag längtar efter mer plats, egen plats, där jag kan spänna upp stora målardukar och inte vara rädd för att skvätta färg. Kunna spela muzika mitt i natten utan att störa, att ha ett eget rum för yoga - det känns helt abstrakt att tänka på det. Förut skulle allt detta rymmas på tjugoen kvadrat. Nu ska vi bo i ett helt hus med en tomt med en stor skog nära ett stort hav.