Så var det jul igen. Och i enlighet med familjetraditionen samlas vi på Norrbacka. Med en viktig skillnad, detta år firar vi en vegansk jul. Det var ett av kraven som jag ställde förra året när vi började fundera på att hyra huset. Så nu är kylskåpet fyllt med havremjölk och sojayoughurt, med tofu och grönsaker. Har hittat en mängd recept på internet på jul-mat, till exempel via Peppens blogg och vidare till Djurens rätt och Veganvrak.
Det är förresten lustigt med de stigar man väljer på internet. Ofta kommer jag på mig själv med att gå långa omvägar till olika hemsidor bara för att det var det sätt på vilket jag först hittade till just den sidan. Som med Djurens rätts julrecept. Jag skulle ju enkelt kunna googla det och med färre knapptryckningar och mindre scrollande hamna precis på samma ställe. Men nej. Jag googlar "norrbacka gård", scollar ner till länken till Peppen-bloggen, scrollar ner till inlägget om julmat och så vidare till Djurens rätt.
Hoho Merry Christmas!
tisdag 22 december 2009
tisdag 15 december 2009
Ohållbar utveckling v/s hållbar avstanning
Om vi slutar nu. Precis nu. Alla människor jorden runt, lägg ner era verktyg, stanna alla maskiner. Vi har redan producerat ryggsäckar och jeans så att vi klarar oss åtminstone 10 år. Förmodligen längre. Samma sak med järn och koppar, med bilar och flygplan. Det mesta vi behöver det kommande decenniet har vi redan tillverkat. Vi behöver inte ens göra avkall på vår bekvämlighet. Det enda vi behöver göra avkall på är känslan av att ha det senaste, det nyaste.
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.
Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.
"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.
"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).
Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.
(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)
Vi kan ta en paus. Låta jorden få vila. Låta oss få vila.
Och låtar vetenskapen och klokheten komma ikapp vår skenande framfart.
Naturligtvis finns det endel som vi behöver fortsätta producera. Men det rör sig om en bråkdel av en bråkdel utav allt som produceras nu. Vi behöver bygga vattenreningsverk i fattiga delar av världen, och lokala etanolverk runt om, vi behöver fortsätta att bygga ut solkraft och vindkraft. Och förmodligen behöver vi även fortsätta med en del utav tillverkningen utav stumpor, underkläder, tvål och diskmedel. Och mediciner naturligtvis. Allt som allt säkert ett dussin till artiklar som vi annars skulle sakna.
"Men företagen kommer gå under", säger någon.
Åt fanders med företagen! Jorden håller på att gå under, och utan jord - inga företag alls.
"Men jobben kommer försvinna", säger någon annan.
Åt fanders med jobben! Livet på vår planet håller på att försvinna och dessutom borde ingen behöva jobba någonsin (se tidigare inlägg ang. Bob Blacks teori).
Om du bara slutar. Precis nu. Det mesta du behöver de kommande åren har du redan. Du har byxor och tröjor, du har ryggsäck och väskor, du har dator och dvd-filmer, du har bord och stolar, du har grytor och tallrikar. Och det du inte har men behöver har säkert någon annan utan att vilja ha det, och utan tvekan kan du byta det till dig. Du behöver inte ge avkall på din bekvämlighet om du inte vill, det enda du behöver ge avkall på är känslan av att ha det senaste.
(detta har ingenting med min lathets-teori att göra, den är en historisk analys, detta är en framtidsanalys)
Etiketter:
etik,
frivillig enkelhet,
Hållbar avstanning,
Hållbar livsstil,
miljöförstöring,
politik
lördag 12 december 2009
Oblomoveri
tisdag 8 december 2009
måndag 7 december 2009
Oskars äppelkaka
Egentligen är det väl mer saffransbröd-tider än äppelkake-tider för tillfället. Men vi vill ändå dela med oss av ett recept på vegansk äppelkaka som har fungerat riktigt bra.
4 dl vetemjöl
1 dl socker
2 tsk bakpulver
1 msk No egg eller potatismjöl
Ca 1 tsk kanel
Ca 1/2 tsk kardemumma
1 och 1/2 dl neutral matolja
Ca 3 dl vatten eller sojamjölk
2 msk sojamjöl om du gör den på vatten
2 äpplen
Rör ihop alla de torra ingredienserna. Tillsätt oljan och vattnet/sojamjölken, vispa ihop till en trögflytande smet. Låt den vila i kylskåp i ca 20 minuter. "Smöra" en form och ha i ströbröd. Häll smeten i formen och tryck ner äppelklyftorna. Grädda i mitten, 175°C i ca 30-45 minuter, beroende på tjocklek.
onsdag 2 december 2009
Tiden då det blir mörkt så fort
Jag hade så svårt att hitta någon skönhet i det här. Jag försökte verkligen. Jag gick längs ett av de kalhyggen som finns i närheten av Norrbacka gård. Två stora korpar var mitt enda sällskap, de verkade trivas. Jag försökte, men jag fann ingen skönhet.
Men så slog vädret om igen, det blev lite kallare och ett blått skimmer la sig över havsstranden. Det var vackert. Vi skyndade oss att titta, för solen skulle börja gå ner om någon timme. Klockan var ett, det var lördag.
På stranden hade det bildats ett Grand Canyon i miniatyr. Oskar var mycket förtjust i det.
Så slog vädret om igen för hundrade gången, och det ösregnade i en dag. Dagen efter var det fem minusgrader och is hade bildats på alla vattenpölar. Vi gick längs skogsvägen och det var roligt, för vi fick hoppa på alla ispölar själva. I Stockholm är de redan sönderhoppade av barn, så de vuxna hinner (och vågar nog) inte hoppa. Fast jag tror de skulle vilja.
Och så blev det första advent. Mycket dofter, stämning och en del svårigheter med att sätta upp en ljusslinga som är som en loop. Men det gick, och nu lyser en adventsgran upp den svinmörka och snorhala vägen här utanför. Jag tror folket i bilarna tycker det är fint.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)