Jag provade att bo i en Stockholmsförort, vid vägs ände, längst ut på tunnelbanelinjen. Lägenheten var kitchig och rymlig, den var inredd som en tants vardagsrum med ett stänk av indisk restaurang. Där bodde jag med vännerna. Vi hade tebjudningar med blommiga koppar och på balkongen, som hade sjöutsikt och ett perfekt läge för att lapa vårsol, samsades tomatodlingar med gamla folkölsburkar. Skogen fanns alldeles intill, liksom klippor, sandstrand och tunnelbanestation. Men resan till staden var alltid så lång. Tidiga morgnar på tunnelbanan, människor var trötta och sammanbitna. Sena nätter på tunnelbanan - efter dansen var det alltid så långt hem.
Jag flyttade till staden igen. Utan tomatodlingar, men nära till allt. Visst kan man bo mitt i stan, ha parken som vardagsrum och odla en djungel på sin balkong. Men det är svårt när hyreskontrakten oftast är tillfälliga och den rekommenderade lösningen heter banklån. Nu väljer jag bort både förort och innerstad. Jag vet inte riktigt vad som väntar i skogen. Vilda djur och tystnad, men sen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar