Nu är det jag och djuren

Det bara snöar och snöar. Allt blir inbäddat, mjukt och vitt. Mina tankar stillnar. Jag går i skogen och ser att där går ingen förutom jag och djuren. De går i krokiga stigar som ibland korsar mina spår. En liten mus springer över snön och då blir både rädd och glad. Jag försöker trampa upp en stig bort till fältet dit solen når, det går sådär. Måste gå gång på gång, och när jag slutligen kommer fram till slutet av min upptrampade stig ligger ett hav av snö framför mig. Jag börjar vada men blir trött och sätter mig ner, som ett litet barn. 

Solen står lågt, den når inte lägre än till trädtopparna. En dag såg vi tre älgar på en och samma dag, de sprang nere vid kanten av fågelsjön. Eller så såg vi en älg två gånger. Vi försökte smyga ut så vi inte skulle skrämma den, men den tittade rakt på oss och bestämde sig för att dra. 

Innan snön kom åkte vi ofta till havet där vi drack glögg. Det var innan julen. Efter julen har vi inte varit där, som om snön gör att man inte kan åka till havet. Det stämmer inte, så det måste vi ändra på.

Den snyggaste ispöl jag har sett. Ser ut lite som sushi.