Jag tänker ibland på Bob Black

Andra dagen med arbete.
Jag hade igår planerat att citera Bob Black idag.
Men faktum är att lärarvikarierandet, när det utövas så sällan som jag så ofta gör, snarare gränsar till den kreativa samarbetande lek som Black förordar. Det är helt enkelt hur roligt som helst. Slitsamt, visst, och det är skönt att sova lite när man kommer hem, men roligt.

Jag tänker citera Bob Black ändå. För att det är så uppfriskande läsning, och för att det är en text som ger en ett nytt perspektiv på vår samhälles själva grundkonstruktion. Och gudarna ska veta att vi lever i ett samhälle som behöver omstruktureras.

För miljöns skull, för alla levande varelsers skull och för vår skull.

Och har man inte hört det förut är det hög tid.
Och har man hört det förut är det hög tid för repetition.

So here we go.

"Ingen borde någonsin arbeta.
(---)
Detta innebär inte att vi skall sluta att göra saker. Det innebär däremot att skapa ett nytt levnadssätt som är grundat på lek; en lekfull revolution. Med "lek" menar jag också fest, kreativitet, sällskapsliv, samarbete och kanske också konst. Lek är långt mer än bara barnets lek, hur värdefull denna än är.

Det jag önskar är ett kollektivt äventyr av allmän glädje och fritt överdåd människor emellan."

Läs hela denna fantastiska och viktiga text här: http://www.skarv.se/ij/bbaa.html

all is work for the lazy people

Tvära kast. Rakt in i arbetet.
Åka buss med 20 stycken 12-åringar till badhuset och sen tillbaka igen.
Själv med 20 stycken som jag bara bristfälligt lyckats lära mig namnen på.
Två hette som jag. Det var enkelt.
18 hette inte som jag. Det var inte lika enkelt.
Två hette som varandra. En hette nästan samma sak som dom två som hette som varandra.
Dom flesta hade olika namn.
Alla utav dom hade både ögon och öron och näsor och munnar.
Och med håret blött och bara huvudet uppstickande ur vattnet såg dom alla väldigt likadana ut.
Dessutom skulle jag hålla reda på vem som simmat hur långt och hur bra.
En var allergisk mot klor och kunde inte fortsätta simma.
Några andra ville inte sluta simma när vi skulle åka tillbaka.
Dom var 20 när vi åkte och 20 när vi kom hem.
Uppdraget slutfört.

no work for the lazy people

Vaknade av väckarklockan 06:45.
Första dagen av att vara aktiverad hos kommunens vikariepool.
Nu är klockan 08:53 och sannolikheten att bli utringd är nära 0%.
En gång tror jag det hänt, att jag blivit utringd efter klockan 9.
En gång av 1000.
Det är 0,01% tror jag. Kanske har jag helt fel, det gör ingenting.
Jag är van att ha fel.

En liten fågel. Kanske en blåmes (?) hovrade nyss utanför fönstret, två gånger, och vände och vred på huvudet, som verkligen spanade in mig. Kanske försökte den säga något? Kanske var det samma fågel som väckte mig för några månader sen genom att knacka på fönstret till sovrummet.
Det är svårt att förstå vad djuren vill oss. Jag tänker mig att den kanske ville säga att: "hej hallå det är minusgrader nu, det är dags att fylla på mat i fågelmatsgrejen som hänger i trädet hela året men bara innehåller mat när det är minusgrader och det är det nu så se till att lägga i mat".

Jag läste nyligen att våra försök att ge djuren mänskliga egenskaper snarare lägger hinder för förståelsen arter emellan. Men jag vet inte om jag håller med. Visserligen inser jag ju att jag aldrig kan förstå hur en fågel eller en ko uppfattar världen. Men endel saker är ändå så självklara och allmängiltiga. Som: "hej kom inte och ta ifrån mig mina barn för då blir jag ledsen".
Någonting som mjölkbonden kanske borde tänka på.

Nu ska jag gå ut och hälla i ekologisk säd och solrosfrön i fågelfröautomaten.

Hoo!

Lista över avklarade vinter-förberedande åtgärder:

* Bytt till vinterfönster i källaren (= ett ytterfönster, isolering och ett svartmålat innerfönster)
* Tömt båten på vatten och vänt den upp och ner
* Lagt enris runt huset (verkar inte hjälpa så mycket mot mössen dock, jag har hittat spår efter utriven isolering)
* Tömt regnvattentunnan vid friggeboden
* Satt upp käppar för att underlätta snöplogningen

Lista över vinter-förberedande åtgärder som jag ännu inte gjort:

* Hämta sand ifrån sandtaget
* Sätta i nya lågenergilampor i utebelysningen
* Klippa klart gräsmattan
* Ta in torkvindan
* Ställa in alla utemöbler
* Plocka fram snöspadar och skoborstar
* Röja i garaget så att bilen får plats
* Byta till vinterdäck på bilen (tänker jag vänta med tills det blir lite kallare)

(Brita kom ihåg att ta med dig motorvärmarsladden!)

Undrar hur många saker det är jag glömt.

invasion

När man bor såhär avskilt lyssnar man intensivare. Framför allt när man är själv. Minsta lilla ljud granskas omedvetet för att utröna ifall det är någonting som kräver ens uppmärksamhet. Det kan vara allt ifrån att toaletten på nedanvåningen står och rinner så att vattenpumpen i källaren aldrig slutar brumma. Det kan vara en bil som saktar in precis vid huset. En gren som blåser ner och kanar utmed taket. Svaga ljud, som knappt är hörbara, men som ändå registreras.

Idag var det ett gnyende. Och kanske en kvart senare något som lät som avlägsna röster.

Det var som så ofta med dessa ljud, de kommer plötsligt och upphör sedan lika oväntat. Och lämnar en med en vag känsla av att man nog ändå inte hörde något. Jag måste hört fel.

Annat är det med synen. Den tvivlar man inte lika enkelt på. Visst såg jag en varg skymta förbi utanför fönstret?
Plötsligt kändes min sikt väldigt begränsad och jag önskade att alla väggar var genomskinliga. Jag halvsprang ifrån fönster till fönster och det tog säkert någon minut innan jag såg den igen. Men det var ingen varg. Det var en jakthund och jägarnas bilar stod utplacerade runt gården, bakom garaget, på skogsvägen in mot flygfältet. Och de patrullerade vägen med sina gevär hängandes ifrån axeln. Och jag övermannades av en intensiv sorg över att tillhöra en art som använder sitt väl utvecklade intellekt till att träna hundar och tillverka vapen för att döda djur. Istället för att använda sitt intellekt till att inse att vi inte behöver döda för att överleva.
Inte i Sverige. Inte längre.

För så långt har vi kommit. Att vi har ett val.

informativ haiku

Brita har bett mig
att hålla ställningen här.
Ställningen hållen!

- Oskar

Våra (o)hållbara liv

Hade tänkt föreviga en vacker hackspett. Men det ser mest ut som en dystopi över en förstörd värld.

Vår miljöbelastning, har den ökat eller minskat sen vi flyttade till Norrbacka? Tidigare bodde vi i varsin etta i Stockholm. Det är givetvis svårt att svara på, men jag kan åtminstone helt ovetenskapligt gissa. Jag tror att den har minskat. Här kommer en lista med "aktiviteter" som inneburit en ökad eller minskad miljöbelastning sedan flytten hit. Rätta mig om jag har fel, kom gärna med tips på annat vi kan göra... osv. 

Minskad:

• Jag konsumerar betydligt mindre. (Oskar har aldrig varit så värst mycket för att shoppa). Köper nästan aldrig kläder och saker, vilket jag gjorde titt som tätt i Storstaden. 
• Vi planerar våra matinköp och storhandlar. Åker aldrig till affären för att komplettera "något litet". Det är 13 km till närmaste affär, so...
• Vi köper nästan uteslutande bönor, mjöl, linser, gryn, matvete etc, bananer och kaffe från ekologiskt sortiment. Var noga med det innan, men är om möjligt mer noga nu. 
• Slänger aldrig mat. Använder ofta rester som bas i morgondagens lunch.
• Jag ägnar mig sällan åt alla dessa små impulsköp, som jag gjorde minst en gång om dagen innan. En take away coffe här, en liten påse nötter där, en flaska vatten här...
• Vi har egen brunn. Det innebär att vi inte slösar med vattnet. 
• Vi äter veganskt, med rotsaker, grönsaker och bönor som bas. Få produkter av halvfabrikat kommer in i vårt kök. Bär, frukt och potatis har vi fått från olika trädgårdar; vår, farmoderns, mosterns & morbor'ns ...

Ökad:

• Vi har en större boyta. Det går åt mer energi att värma upp den. Å andra sidan är ju städer enorma energislukare, bor man där så är man ju en del av det... Så jag vet inte om det stämmer.
• Vi åker bil betydligt oftare.

Vill förbättra:

• En miljövänligare bil. Fast inte en helt ny. Det går åt mängder av energi att tillverka nya bilar. Har hört att det tar 10 år innan en ny bil blir en miljövinst (Men det har vi inte hårda fakta på). 
• Ett energisnålare uppvärmningssystem till huset.
• Börja odla mer själva. Hellre det än att köpa ekologiska grönsaker, vilket vi inte alltid gör nu. Prisskillnaderna är ju ofta stora i affären, men jag vet det är en klen ursäkt. Men egen odling vore det optimala. 

Finns säkerligen massor att tänka på, det här vår början... 

Dags för ännu en kopp, eller?

Mm, eftermiddagste.

Det är nog svårt att leva helt utan kaffe, te, socker och annat uppiggande. Alla har så mycket att göra nu för tiden. Om vi inte får i oss våra uppiggande ämnen blir vi så trötta, kanske till och med nedstämda. Jag kan inte låta bli att fascineras av detta. Jag vet ju att det finns de som bara käkar raw food tex. De verkar må prima av det. 

Men om man inte vill sluta, om man tycker att det är gott och kul med en kopp kaffe eller te då och då? Då ska man väl fortsätta med det? Det tycker jag, men alla håller nog inte med. Jag tror att det viktiga är att lära sig känna efter i kroppen. Om du är supertrött men bälgar i dig kaffe för att hålla dig pigg, får ju kroppen inte den vila som den signalerar att den vill ha. Man stressar "systemet" och balansen mellan aktivitet och vila blir rubbad. 

Återhämtning och vila står inte direkt högt på den samhälleliga agendan. I topp finner vi däremot jobb, karriär, en aktiv fritid och ett välordnat hem. Vi ska vara högpresterande en majoritet av veckans sju dagar. Högpresterande, men ändå energifyllda och glada. Ibland känner vi oss produktiva och fulla av energi liksom för vår egen skull, för att vi har ett äkta, inre driv. Men handen på hjärtat: Så känns det väl inte under alla dessa produktiva dagar? Samhälls- och arbetsklimatet ger inte utrymme för det. Det är fullt förståeligt att vi då vänder oss till våra vänner kaffet och teet, som höjer dopaminet i hjärnan vilket medför att vi blir både piggare och gladare. Ett ”syntetiskt” välmående, men ändå. Om du vill ha ett effektivt alternativ till "ännu en kopp kaffe", gå till Yogadimensions som tipsar om en andningsteknik. Den fungerar bra!

Norrbacka förr, Norrbacka idag

Lilla R kom på besök med sin mamma E. Härligt att en vän lyckades ta sig hit (E:s föräldrar bor i Umeå, men hon bor i södra delen av landet). Härligt att dricka te och prata. Härligt att R kröp omkring och undersökte allt som fanns i markhöjd. Härligt, onödigt och nördigt vuxet att åka i två bilar - som ett biltåg - till Norrmjöle för att kolla efter hus som är till salu. Nej, vi spanade inte efter ett nytt hus till oss, utan ett möjligt ett till E och hennes lilla familj. Tanken var i alla fall härlig, tyckte vi.  

Gamla Norrbacka ovanifrån. Samma boningshus som idag, men ladan och uthuset finns inte längre. Skogen var glesare och det fanns åkrar som var i bruk. Idag vilar en lite övergiven känsla över den gamla åkermarken. Den kommer inte att arbetas på som förr i tiden, men kanske att jag och Oskar lyckas få fart på några potatisar nästa vår.

Det gäller att vara rätt klädd när man ska meka för första gången.