Jag har knappt umgåtts med dig den senaste månaden. Okej, jag har gått genom dig på väg till jobbet, sett intressanta människor, druckit en sojalatte på något kafé. Men jag har åkt till bruksstaden på helgerna för att träna bilkörning, jag har bott i en förort, jag har semestrat i en lantlig idyll. Vi har knappt setts, du och jag. Är det slutet, var det så vi skulle skiljas åt? Nej, jag bromsade tiden. Nu har du och jag avslutningshängt. Du har visat din allra charmigaste sida - klädd i grönskande sommarskrud som bländade bort regnet.
Vi gick till Moderna Muséet, drack en espresso, tittade på samling med svartvita fotografier. Vi gick till den bedårande kvartersbiografen Rio vid Hornstull och såg den lika bedårande dockfilmen Coraline. Vi åt middag på japanska veganpärlan Kokyo, sen skålade vi i champange på toppen av Observatoriekullen. Vi gick till hippt uteställe och kände oss coolt ohippa. Vi hade så trevligt du och jag.
I två veckor till är du min vardag, sen blir du en plats man åker till. Bort, inte hem. Jag tror det går bra. We'll stay in touch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter som en fin avskedsföreställning tycker jag
SvaraRadera