bilder från stockholm

Hur man öppnar en kokosnöt på 7 sekunder

Man behöver inte kämpa för att få upp en kokosnöt.
Inte alls.
Det enda man behöver är något smalt och måttligt vasst. Kan vara en skruvmejsel, en kniv, en sax eller lite vad som helst, en korkskruv fungerar lika bra som en spik.

Alla kokosnötter har tre prickar/ögon/små gropar. En utav dessa är vekare än de andra. Man hittar denna genom att helt enkelt prova att sticka in knivspetsen (eller vilket verktyg man nu har tillhands) i groparna för att se vilken som är mjukare. När man hittat det så snurrar man kniven runt runt och gröper ut ett litet hål genom skalet och genom kokosköttet. Sen så häller man ut kokosmjölken (som är genomskinlig) i ett glas. Välj kokosnötter som är tunga och som det skvalpar om, de är färskare och godare än de torra.

Nu har du en tom kokosnöt och för att knäcka den går du helt enkelt ut på farstubron (cement, eller på en väg av asfalt eller på en sten eller något annat hårt som inte är ömtåligt) och släpper den ifrån axelhöjd. För det mesta räcker det med en gång, men ibland kan det ta två eller tre gånger innan den spruckit så pass att man enkelt kan bryta upp den.

Detta lär ju gå att göra med en icke-tömd kokosnöt också.
Men jag har aldrig provat för:
1) det är så enkelt att tömma den
2) det lär skvätta ut kokosmjölk och vara kladdigt och geggigt och dessutom är den ju ganska god att dricka och mycket god att ha i matlagning så varför man skulle vilja ha den på sin farstubro övergår mitt förstånd.

När jag skriver släppa så menar jag släppa och inte slänga. Gravitationskraften är fullt tillräckligt. Ifall du kastar den mot marken är risken stor att den går i ett antal bitar som flyger iväg och landar med fruktköttet ner i smutsiga grushögar och vattenpölar och hundskit.

Hoo!
Detta var alltså hur man får upp en kokosnöt på 7 sekunder.

Smaklig spis.

Hoo!

Efter en mycket lyckad födelsedagsresa nedåt i landet återvände vi till Norrbacka, till våren som vilar som en hägring nånstans i horisonten och till fåglarna som vadar i sjön utanför köksfönstret. Vi har köp-stopp den här veckan. Ingenting skall inhandlas. Vi äter den mat som finns i skafferiet, i källaren, i kylskåpet och i frysen. Vi lägger bönor i blöt, groddar gröna linser och uppfinner nya maträtter på löpande band.

Och vi tömmer förpackningar. Ris, pasta, mjöl och gryner. Bären vi plockade i somras som sparats i väntan på vaddå? I väntan på nu.
Till och med Åkerbärssylten äter vi utav, även om den är snudd på för helig för att förtäras.
Idag åt vi den tillsammans med havreglass till rågsikts-våfflor.

Så går dagar och nätter på Norrbacka.

Träden som speglar sig i vattnet ser ut som ljudfilerna i min dator. Om jag hade varit Peter Nilsson hade jag skrivit om ett program som kunde analysera bilder och spela upp dem som ljud, och att den här bilden, säkert precis som alla andra bilder, hade bestått av vitt brus, eller rosa brus eller någon annan form av brus. Men jag är inte Peter Nilsson så jag skriver att jag bytt däck på bilen idag istället för att demonstrera, istället för att göra alla tänkbara och otänkbara saker som jag kunde gjort istället.

Jag stiger upp på morgonen, jag borstar tänderna efter att jag ätit frukost och jag tar på mig en jacka och en halsduk när jag går ut.
Det är jag stolt över.