Hösten i skogen

Det är i slutet av september. Det är mörka kvällar, virvlande löv, en favoritrönn som nu skiftar i rött. Det är nybakad vegansk äppelkaka, kryddigt yogite och Belle and Sebastian på svajigt kasettband. Det är premiär för nattliv inne i Staden med mörkerkörning på slingriga Bussjövägen, utan gatlyktor. 

Det är lite regn, men ändå varmt. Det är galen independentfilm på datorn och det är vandring i naturreservatet Kont. Det är korpar som cirkulerar över Norrbacka gård och det är grannar som vinkar från trehjuliga mopeder. Det är snart oktober. 

Nu kör vi mot norr, darling

Roadtrip, rastplats Höga kusten-bron.

På kvällen när vi blundade såg vi bara vägpilarna från 1+2-vägen som förvarnade oss om att körbanan strax skulle minska från tvåfilig till enfilig. Hade vi någon bil i arslet som tänkte tränga sig förbi i sista sekunden? Skulle Oskar köra om den där lastbilen? Var det inte dags för kaffe och tepaus snart? Att köra 50 mil på två dagar med Oskars nytagna körkort blev en maffig upplevelse för oss båda. Framför allt för Oskar som ju körde, men även för mig som hjälpte till så gott jag kunde med att läsa skyltar och räkna antal bilar som körde om när vägen hade två filer - ofta hinner det bli en hel kö när man kör enligt hastighetsbegränsningarna, vilket vi gjorde. Vi lyssnade på nostalgibandet Queen och skrålade "I want to break free". Vi åt choklad och stannade vid natursköna rastplatser. 

När vi kom hem hamnade Oskar i ett tillstånd av kreativt flow - han hade ju fått avstå så mycket tid i sin studio under körkortsutbildningen. Nu har han dubbelskiva med 22 låtar på g, och försvinner in i sin studio så fort han har svalt frukostgröten. Jag hamnade istället i ett tillstånd av apati som varade i ungefär en dag. Det förblir oklart vad det berodde på. Men nu har vi i alla fall en bil, det var den vi körde upp de femtio milen från Sandviken, och den gör tillvaron på Norrbacka lite smidigare. Den står här utanför och varje gång jag tittar ut och får syn på den tänker jag "Vad sjutton är det där för bil?". Man har liksom hunnit vänja sig vid att inte ha en under de två och en halv månader som vi har bott på Norrbacka. Men vi "omvänjer" väl oss vid den, som med det mesta här på Norrbacka. Det är rätt fantastiskt vad anpassningsbar människan är.

Är din bil ful?

Mina föräldrars bil utanför Norrbacka. I vinter kommer vi att vara rätt tacksamma för att vi snart har en förvisso gammal, men ändå egen bil.

Jag frågade mamma varför jag aldrig satsade på att ta körkort när jag var i 18-årsåldern. Det hade varit så bekvämt att ha ett nu, då hade jag sluppit traggla med denna intensivutbildning. Hon svarade:

- Men det var ju helt omöjligt att få både dig och din syster att övningsköra! Ni var ju emot bilismen. Det fanns inte att chans att övertala er.

Ja just ja. Det var ju så det var. Vi var radikala fältbiologer som demonstrerade med plakat som det stod "Din bil är ful" på. Aldrig att vi skulle ta körkort.

Idag har syster min körkort och jag är på god väg att ta ett. Oskar tog sitt idag! Vi har flyttat till en plats där vi är beroende av en bil, men det betyder inte att jag numera är en förespråkare av bilismen som den ser ut. Hade det funnits kollektivtrafik hade jag utnyttjat den, och jag tänker fortsätta att cykla så mycket som jag orkar och kan. På körskolan får man lära sig eco-driving; hur man ska köra för att släppa ut så lite skadliga ämnen som möjligt. Men en bil kan ju aldrig bli miljövänlig för det! Även om den körs på biobränsle är den ju tillverkad av en massa material som inte går att återvinna. Jag hoppas att det kommer att finnas många alternativ i framtiden - bilpooler, elbilar, hybridbilar osv, men framför allt hoppas jag på en fungerande kollektivtrafik i hela landet. Jag skulle bli så glad om en liten buss ville köra förbi och plocka upp oss här i Bussjö. Det hörs ju på namnet att en sådan borde gå förbi här. Buss-jö.

Grön yoga, grönt medvetande

Det finns många olika anledningar till att börja träna yoga. Det är bland annat bra för kroppen, sinnet och själen. Ett aktivt yogautövande är dessutom ofta förbundet med ett "grönt medvetande".

The core values and practices of traditional Yoga coincide with the values promoted by the Deep Ecology movement. Both advocate reverence for all life forms. In case you were wondering, Green Yoga in the Sanskrit language in which most Yoga texts are written is harid-yoga which almost sounds like "heart Yoga". Green does indeed mean having a heart and being whole-hearted about acknowledging the fact that we are blood relations to all life wherever it may appear on our planet or in the universe as a whole.

Ur Green Yoga av Georg Feuerstein och Brenda Feuerstein

Hellre konst än dragläge

Umedalens skulpturpark.

Helgen blev en enda lång konstupplevelse, varvat med besök på stranden och en hel del bilkörning för Oskars del. Mina föräldrar, båda konstnärer, var här och de hade förslag på flera olika utställningar och installationer samt en skulpturpark som vi besökte. Om du är nyfiken på vilka, gå till Efficasy där du kan läsa/titta mer. Det kändes roligt att utforska konstlivet i Staden som vi bor nära. Att komma till havet var också fint, trots att stranden låg öde, parasollen lyste med sin frånvaro och den lilla serveringen hade bommat igen. Det är en helt annan känsla att vistas vid havet när det är höst, vinter, vår - särskilt på stränder som är populära besöksmål under sommaren. De känns extra öde och karga, tillika extra inspirerande.

Jag märker att jag ofta söker inspiration. Det är inte alltid jag vet till vad, men jag är nöjd när jag känner den. Sedan igår har jag lämnat Norrbacka i ett par veckor för att ägna mig åt den föga inspirerande körkortsutbildningen. Jag får väl återkomma när hjärnan slutar tänka på upp- och nedväxling, dragläge och så vidare.

Norrmjöle havsbad.

Skördetid och sköna platser

Tändsticksasken ser pytteliten ut i jämförelse.

Jag önskar jag kunde skriva att vi har odlat dessa fyra vackra squash. Men så långt har vi inte kommit - att börja odla ligger i framtiden. I år har vi fått färdiga plantor av Oskars moster som vi sedan stoppat ner i myllan. Även squashen fick vi av henne och nu gäller det att hacka, förvälla och frysa in. Det finns så mycket mark här som går att odla på. Men det är så mycket högt gräs och sly som behöver tas ned innan vi kan göra i ordning ett land. Tålamod, tålamod. Allt måste inte göras på en gång. Norrbacka är fint som det är, en riktig inspirationsplats.

Det här trädet gillar jag särskilt mycket. Det ligger rakt nedanför huset, nära Fågelsjön. Kanske gör vi i ordning en uteplats i närheten. Men som sagt: tålamod, tålamod.

Träden - det Stående Folket - uppfattades också som bröder och systrar. Träd ger oss alla syre att andas. Deras grenar är hem för de Bevingade, deras rötter skänker hem åt de mindre bland de Fyrbenta och alla kan söka skydd under deras grenar.

Ur Livets cirkel av Timothy Freke & Wa'Na'Nee'Che'